Bokmanus och förlossningar

.
Det har varit full rulle sedan vi kom hem från fjällen i förrgår. Genast printade jag ut en ny pappersbunt av mitt deckarmanus och gav mig i kast med att läsa detta omedelbart. Ett möte med förlaget var planerat till onsdag, och med tanke på att jag inte läst manuset på över ett halvår kände jag att jag var tvungen att läsa in mig på storyn. Alltså, närmare 400 sidor i maratonspeed.
Under tiden som jag suttit som klistrad med näsan i texten har förlossningarna i fårhuset duggat tätt. Fyra tackor födde under gårdagen totalt nio lamm, samt en tacka som födde ett lamm under morgonen. Alla friska och pigga, uppe och skuttar mellan tupplurarna under värmelampan. Det har med andra ord varit behagliga avbrott från läsandet de stunder jag behövt släppa texten för att rensa hjärnan.
Nu har läsandet lugnat ner sig något, då mötet med förlaget är framflyttat en dryg vecka. Detta pga att jag önskade en helhetssyn på manuset innan några ändringar bestämdes, nu har förläggaren lovat att läsa hela innan vårt möte. Så nu fortsätter jag att läsa, gör anteckningar där jag anser att det finns brister, samt lär känna mina romankaraktärer närmare tills vidare. Nu ser jag med spänning och pirr i magen fram emot mötet med förläggaren, men ännu vågar jag inte tro… bara hoppas, hoppas, hoppas

Född strax efter midnatt inatt

BB avdelningen i fårhuset

16 timmar gammalt bagglamm blir individmärkt som 09013

Solbrända kinder

Gårdagen var en omtumlande dag (se föregående inlägg) men vad det gäller skidåkningen så fick vi en fantastisk dag på fjället igår. Klarblå himmel, några minusgrader och solbrända kinder, hela berget badade i sol och vi kunde inte ha haft det bättre. Varsågod – en del upplevelser fastnade på film. Och en lika fin dag väntas på berget idag

.

Ett förlag vill träffa mig

Idag hände det. Medan jag fixade middagen i ett sorligt gemensamt kök i skilodgen ringde telefonen. Det var ett förlag. De ville träffas för att diskutera mitt deckarmanus. Kvinnan jag pratade med hade läst de hundra första sidorna noggrant, hon tyckte storyn höll men tyckte att vissa saker måste arbetas om. Hon ville veta om jag ville lägga tid på att göra detta. Om jag ville? Det är klart jag lägger tid på att arbeta om manuset om en utgivning väntar runt hörnet. Jag är helt snurrig nu, hjärtat bankar och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Men en sak är säker, nu väntar mycket jobb då min skidsemester är över. Manuset har jag med mig i datorn, så det är väl bara att hugga tänderna i det på en gång. Eller så väntar jag med det tills jag haft möte med förlaget, så jag vet hur de vill ha så att säga. Ojojoj, det snurrar…

En magisk dag på berget

Det har varit en sagolikt magisk dag på berget idag. Skidorna och jag har kommit väl överens och underlaget har varit fantastiskt. Även idag dalade snöflingorna smått ner över oss när vi tidigt var uppe på fjället, där vi njöt av att susa nedför mjuk manchester under morgontimmarna. Vi började med kabinbanan upp till Skutan där vinden höll sig på otroliga 1 sekundmeter, helt otroligt, jag är van vid att nästan blåsa bort däruppe. Men det fortsatte vara vindstilla hela dagen, och på eftermiddagen sprack himlen upp riktigt ordentligt. Nu helt vindstilla… och sol. När liftarna stängde klockan halvfem var jag och sonen kvar högst upp på fjället. Vi lade oss att vila en stund i snön, med en eftermiddagssol som värmde skönt. Sen njöt vi av dagens sista skidtur nedför hela berget till vår skilodge.
Efter en lång skiddag gick vi sedan på fin restaurang (en fördel med att befinna sig i Åre är att man kan knalla in på en sådan i både skidkläder och pjäxor utan att någon reagerar). Killen beställde in en stor hamburgare med strips, medan jag smaskade i mig sushi (med pinnar) och en stor stark på det. Efter maten blev det en tur med den hundra år gamla liften Bergbanan, och vem tjatade sig inte till att få stå framme hos chauffören om inte min son J Ja, minst sagt, dagen har bjudit på skidåkning, när den är som bäst.

Sonen vilar sig lite uppe på Tväråvalvet

Olympiagondolen tar oss denna gång upp till toppen


Sonen är stolt över sig själv då han åker i Störtloppet, backen där världseliten kommer att strida i World Cup finalen nästa vecka.
-Jag ska berätta för pappa att jag åkt i samma backar när han ser den på teve, säger sonen.


Här förbereds med säkerhetsnät inför tävlingarna

Så sagolikt vackert att det inte kan beskrivas med vare sig ord eller bild... det måste upplevas!

Dagen avrundas med en välförtjänt burgare och stor Cola respektive sushi och stor stark

.

Fjället och vi - idag anlände vi

.
Igår bilade vi genom ett soldränkt Sverige, susade förbi ett Vasaloppfullt Mora, kollade in en gammal masugn i Siljansfors och stannade slutligen till i Ytterhogdal, där vi spenderade natten på ett mysigt värdshus. Idag var vi uppe med tuppen och anlände till Åre lagom till att liftarna öppnade. Snöflingorna singlade ner över oss under morgonen, så efter att ha tagit oss upp på berget med VM6:an gav vi oss av mot Björnlandet, för att få lite lä för snön. Men sonen hade blivit större och erfarnare sen sist, och uppskattade inte Björnenbackarna som för två år sedan, så ganska snart återvände vi till Åre by för lite "riktig" skidåkning. Och vi hade tur, för efter lunch lättade molntäcket och solen försökte spränga sig igenom det grå. Kabinbanan tog oss upp till Skutans topp…och vi njöt.




Nog var det lite roligt att hälsa på Björnarna i Björnlandet.

Bjrönarnas reception


Sonen på jakt efter en buske att göra sina behov bakom... hhm, lagom lätt att hitta uppe på kalfjället :-)



På kvällspromenad genom Åre by. Vi bor bara fåtalet meter från torget i Åre, samt bara några steg från liftarna. Så mycket mer centralt kan det inte bli. Perfekt!

.

I veckan...

Tant Brun utmanar och jag svarar…

…ser jag: fram emot efterlängtad skidåkning i Åre tillsammans med sonen
…lyssnar jag: på min sons prat om hur Titanic sjönk
…läser jag: magasin Åre
…surfar jag: knappt alls
…äter jag: alldeles för mycket godis
…dricker jag: kaffe, vatten och förhoppningsvis några glas rött framåt helgen
…jobbar jag: tar hand om gårdens tackor inför deras lammningar
…bävar jag: ingenting faktiskt…
…måste jag: förbereda resan till fjällen och ta hunden till veterinären
…njuter jag: av snö… snö… snö och barnen såklart
…skrattar jag: tillsammans med sonen över att snart vara på väg…
…tänker jag: på hur lyckligt lottad jag är som har en fantastisk man och två ljuvliga barn

Nu utmanar jag Anna, Nathalie, Karina och Lina. Tänk över veckans händelser och dela med er om ni vill…

Sportlov

Det började med Rackstad Cup, tredje deltävlingen. Grenen var storslalom och killen laddade från starthuset, intog störtloppställning och fick fart. Fina svängar, nära portarna... han gör mig stolt!
Ja, även fast det bara är måndag, sportlovets egentliga första dag, så har vi ändå hunnnit med både slalomtävling, längåkning och slalomträning. Dagen bjöd först på stora, dalande och härliga snöflingor innan solen tittade fram genom molntäcket under min och sonens skidtur med hundarna över fälten. Och sen bar det av till slalombacken för måndagens ordinarie träning. Ja, man kan väl säga att vi gör just det som sportlovet är ägnat... vintersportande.



Lite bilder från skidbacken...

Sonens hopp (det var inte meningen med svartvitt, men kameran råkade visst vara inställd så, bilder från skidbacken gör sig väl så där i svartvitt :-)


Sonen testade lite offpist. Det här är stupet sonen jibbade utför...

Sonens favvohopp i backen

Lyckans hjul

av Kajsa Ingemarsson tar mig med på en resa genom vardagslivet och dess olika skeden. Boken handlar om tre kvinnor, som befinner sig i olika faser i livet och som råkar bo på samma gata. En spåkvinna för de tre kvinnorna samman, vilket leder till att de tre kvinnornas öden förs samman, och de har mer att ge varandra än de anar. Lyckans hjul tar dem på en resa tillsammans, en resa som snarare tar dem genom livssituationer än till huvudstaden, som är den egentliga destinationen.
Boken ger mig feel good – känslor, då vem som helst kan känna igen sig, oavsett ålder och var i livet man befinner sig. Kajsa lyckas fånga det lilla, som blir det stora i vardagen, en resa genom livet, och dess faser. En lätt och skön bok att läsa, som ändå väcker starka känslor. Kort och gott, den får mig att fundera över livets beslut och vändpunkter.

.

Nyfödda lammungar

.
Igårkväll föddes årets första lamm på gården. Två friska och starka bagglamm bräkte på bebisvis åt oss när vi kom för att utfodra för natten. Tackan hade galant klarat av förlossningen utan vår hjälp, och tog väl hand om pojkarna, som båda sög i sig ivrigt av tackans mjölk.

Nr 1 skuttar piggt runt i lamningsboxen, medan Worker Boy tar sig ett span ifrån foderbordet.

Så pigga och fina, och den erfarna mamman tar gårdagens händelser med ro. Nu väntas fler lamm snart... flera tackor ser sprängfärdiga ut.

.

En hel natt

För första gången på ett och ett halvt år vaknar jag av en egendomlig känsla. Det dröjer ett tag innan jag förstår. Det har börjat ljusna ute, och från barnsängen hörs ett mysigt jollrande. Är det sant? En hel natt utan barnskrik, en hel natt utan att ha varit uppe och letat nappar, utan en bebis som kryper runt, sparkar och drar mig i håret. Han har sovit hela natten, i sin egen säng. Och istället för att vakna av barnaskrik så har jag vaknat av ett härligt barnjoller, inte mitt i natten, utan på morgonen när det är dags att gå upp. Åh, låt det bara få fortsätta så nu.
.