Stundande natten

av Carl-Henning Wijkmark och Augustprisbelönad 2007. Stundande natten är en skildring om döden och livets slutskede. Boken berättas ur huvudpersonens Hasses perspektiv, där vi får följa den dödssjuke skådespelarens sista tid i livet. Han ligger på sal 5 tillsammans med tre andra män. När dessa rumskamrater så slutligen dör ifrån honom är han ensam kvar med sina smärtor, trots detta är han hemligt förälskad i en utav sköterskorna på avdelningen.
Döden är naturligtvis ett återkommande tema i denna bok, och Hasses vakna tillstånd övergår alltmer i drömscenarion desto längre in i boken man kommer. Till slut har man som läsare svårt att avgöra vad som är dröm och verklighet, och jag antar att det är just den känslan som författaren vill förmedla. Som läsare väntar jag hela tiden på att Hasses död ska komma, naturligtvis är det nyfikenheten över vad som händer efter döden som skapar detta sug. Jag ska låta vara osagt hur boken slutar, att döden till slut inträffar är dock ett oundvikligt scenario.

2007 års Augustpris för årets svenska skönlitterära bok. Ur juryns motivering: "Människan kanske inte lurar döden, men Carl-Henning Wijkmark visar att litteraturen kan göra det."