söndag 29 mars 2009

Det där mötet...

Några undrar… och apropå mitt möte med förlaget så återstår väntan. Det här med att försöka publicera en bok är en långdragen process har jag fått erfara. Det ska skrivas, researchas, skrivas, läsas, redigeras, läsas, printas, läsas, redigeras, läsas, printas ut i massor, skickas runt till förlag, vänta, motta refuseringsbrev, skicka några till, vänta… ja, ni förstår. Det gäller nog att utrusta sig med en god skopa envishet, nerver och tålamod för att orka med att slå sig in i författarbranschen. Och en jäkla vilja och lust att skriva såklart. Hos mig finns allt detta, annars hade jag inte ens mäktat med att färdigställa ett helt bokmanus, och definitivt inte ens orkat tänka tanken att påbörja ytterligare ett.
Ja, och så var det detta med förlaget då. De läser fortfarande mitt manus, och redaktören har delvis förklarat varför det tar tid, samt att ett möte stundar kring påsken. Så under tiden sitter jag nagelbitandes som fasttejpad vid telefonen och väntar… haha… nej, det gör jag inte alls. Livet snurrar på som vanligt, förutom att en eventuell stundande utgivning pushat på mig i skrivandet av tvåan då.
.

fredag 27 mars 2009

Nya arbetsrutiner...

Nu jäklar ska bok nr. 2 bli klar. Och med en bebis med ett alltmer krympande sömnbehov, så finns det bara en sak att göra – skriva när han är vaken. Jag läste för länge sedan en intervju med Camilla Läckberg, där hon beskrev hur hon satt i tevesoffan med laptoppen i knäet medan barnen lekte runt henne. Kan hon, så kan väl jag. Något jag nu har tagit fasta på. Och med all text på ett USB-minne, en laptop på köksbordet (till min mans förtret) och en i arbetsrummet/lekrummet så skriver jag numera med lillen ibland hängandes i datormusen, ibland intresserad sittandes i mitt knä och ibland grinandes vid min sida. Men ibland sitter han också snällt och bläddrar i en bok, kör bil eller leker med storebror. Allt med avbrott då och då för att byta en bajsblöja eller blanda en vällingflaska. Och ibland, när det blir tyst, får man räkna med att kanske städa upp O’boy pulver från golvet. Men vad gör man inte för att få skriva deckare.
.

tisdag 24 mars 2009

På pallen igen

Igår kväll var det dags för slalomträningsavslutning. Hela familjen drog till backen för detta evenemang, och självklart hade jag skidorna med, så att jag kunde tävla mot sonen i den parallellslalom bana som var uppsatt för barn och föräldrar. Efter att alla elever försetts med korv och godis var det dags för prisutdelning av Rackstad Cup 2009, och åter en gång fick jag som stolt mamma se min son på pallen. En tredje placering, trots två missade deltävlingar är verkligen inte fy skam. Och om mamma var stolt, så var det inget mot vad sonen var. Alla barn och tränare bjöd sedan på ett otroligt vackert fackeltåg nedför backen innan fyrverkeriet brakade loss på toppen, så stämningsfullt och så vackert.
Väl hemma placerades den nyvunna pokalen intill fjolårets stora förstaplaceringspokal. Ja, 6 år och redan två troféer på hyllan, är det möjligen en ny Stenmark, Pärson eller Byggmark? Ja, det återstår att se, men en sak är säker, han har hittat en sport han brinner för.
.

söndag 22 mars 2009

Tre generationer på fjället

Ännu en stund bland fjälltoppar och snö har avverkats. Trots att inte alla vädergudar var med oss så hade vi en fantastisk dag i Trysilfjällen, morfar, son och mamma (jag). Tre generationer skidfreaks, som älskar att känna stålkanterna bita sig genom snön och susa ner för fjällvidderna. Jodå, det blev ytterligare en skidfilm:




.

torsdag 19 mars 2009

Vi njuter...

Solen skiner, snön smälter och barmarken börjar titta fram här och där. Våren är på väg med stormsteg, vi njuter av vårsolens uppiggande värme och ljus. Cykeln är framplockad och hundarna njuter av denna efterlängtade motionsform. Men ännu har vi inte gett upp skidåkandet, så länge det finns snö åker vi skidor och till helgen bär det av mot fjällen igen, denna gång Norge och Trysilfjällen. Ett alldeles underbart sätt att njuta av våren och dess intåg, en fjälltopp fylld av vit och härlig snö, samt en sol som värmer alldeles underbart skönt i backen. Mmmmmm, och sockrig slasksnö framåt eftermiddagen, det hör våren till…
.

onsdag 11 mars 2009

En deckare blir till

Under gårdagen läste jag klart mitt eget manus, en ganska rolig upplevelse efter att ha fått lite distans till det egna. Det är ju minst sagt svårt att vara objektiv till sin egen text, men jag måste erkänna att jag ändå rycktes med ibland, log för mig själv när jag konstaterade att mina ”red herrings”, som smugit sig in här och där, var riktigt finurliga. Jag tyckte faktiskt att min egen text var spännande, ganska märkligt egentligen, jag vet ju trots allt hur det slutar…

När jag började skriva på min deckare skrev jag en synopsis, som visserligen har ändrats en hel del på vägen, men har ändå funnits som ett stöd för mig under resans gång. Jag skrev också en karaktärsförteckning, som jag nu ska ge mig i kast att se över och ta reda på om mina romanfigurer blev som det var tänkt från början. Jag har också en mängd anteckningar, både i datorn och i olika anteckningsblock, samt på post it lappar. Mitt skrivande har varit väldigt ostrukturerat, vilket lett till en massa extraarbete då det gått för lång tid mellan skrivperioderna. Något jag tagit fasta på i mitt skrivande av uppföljaren, som jag påbörjade för en tid sedan, där alla anteckningar sker i ett worddokument, samt att jag för en noggrann kapitelförteckning. Ingen tråd får ju ligga onystad så att säga, vem vill läsa en deckare som inte ger alla svar? Själva deckarskrivandet går ju ut på att tvista till historien, komplicera den och sätta griller i huvudet på läsaren så till den grad, att alla kan vara potentiella gärningsmän och att pusselbitarna först faller på plats på de allra sista sidorna. Jag kan försäkra att detta kräver en hel del eftertanke och klurande hos mig som skribent.
.

söndag 8 mars 2009

Bokmanus och förlossningar

.
Det har varit full rulle sedan vi kom hem från fjällen i förrgår. Genast printade jag ut en ny pappersbunt av mitt deckarmanus och gav mig i kast med att läsa detta omedelbart. Ett möte med förlaget var planerat till onsdag, och med tanke på att jag inte läst manuset på över ett halvår kände jag att jag var tvungen att läsa in mig på storyn. Alltså, närmare 400 sidor i maratonspeed.
Under tiden som jag suttit som klistrad med näsan i texten har förlossningarna i fårhuset duggat tätt. Fyra tackor födde under gårdagen totalt nio lamm, samt en tacka som födde ett lamm under morgonen. Alla friska och pigga, uppe och skuttar mellan tupplurarna under värmelampan. Det har med andra ord varit behagliga avbrott från läsandet de stunder jag behövt släppa texten för att rensa hjärnan.
Nu har läsandet lugnat ner sig något, då mötet med förlaget är framflyttat en dryg vecka. Detta pga att jag önskade en helhetssyn på manuset innan några ändringar bestämdes, nu har förläggaren lovat att läsa hela innan vårt möte. Så nu fortsätter jag att läsa, gör anteckningar där jag anser att det finns brister, samt lär känna mina romankaraktärer närmare tills vidare. Nu ser jag med spänning och pirr i magen fram emot mötet med förläggaren, men ännu vågar jag inte tro… bara hoppas, hoppas, hoppas


Född strax efter midnatt inatt

BB avdelningen i fårhuset




16 timmar gammalt bagglamm blir individmärkt som 09013


onsdag 4 mars 2009

Solbrända kinder

Gårdagen var en omtumlande dag (se föregående inlägg) men vad det gäller skidåkningen så fick vi en fantastisk dag på fjället igår. Klarblå himmel, några minusgrader och solbrända kinder, hela berget badade i sol och vi kunde inte ha haft det bättre. Varsågod – en del upplevelser fastnade på film. Och en lika fin dag väntas på berget idag




.

tisdag 3 mars 2009

Ett förlag vill träffa mig

Idag hände det. Medan jag fixade middagen i ett sorligt gemensamt kök i skilodgen ringde telefonen. Det var ett förlag. De ville träffas för att diskutera mitt deckarmanus. Kvinnan jag pratade med hade läst de hundra första sidorna noggrant, hon tyckte storyn höll men tyckte att vissa saker måste arbetas om. Hon ville veta om jag ville lägga tid på att göra detta. Om jag ville? Det är klart jag lägger tid på att arbeta om manuset om en utgivning väntar runt hörnet. Jag är helt snurrig nu, hjärtat bankar och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Men en sak är säker, nu väntar mycket jobb då min skidsemester är över. Manuset har jag med mig i datorn, så det är väl bara att hugga tänderna i det på en gång. Eller så väntar jag med det tills jag haft möte med förlaget, så jag vet hur de vill ha så att säga. Ojojoj, det snurrar…

måndag 2 mars 2009

En magisk dag på berget

Det har varit en sagolikt magisk dag på berget idag. Skidorna och jag har kommit väl överens och underlaget har varit fantastiskt. Även idag dalade snöflingorna smått ner över oss när vi tidigt var uppe på fjället, där vi njöt av att susa nedför mjuk manchester under morgontimmarna. Vi började med kabinbanan upp till Skutan där vinden höll sig på otroliga 1 sekundmeter, helt otroligt, jag är van vid att nästan blåsa bort däruppe. Men det fortsatte vara vindstilla hela dagen, och på eftermiddagen sprack himlen upp riktigt ordentligt. Nu helt vindstilla… och sol. När liftarna stängde klockan halvfem var jag och sonen kvar högst upp på fjället. Vi lade oss att vila en stund i snön, med en eftermiddagssol som värmde skönt. Sen njöt vi av dagens sista skidtur nedför hela berget till vår skilodge.
Efter en lång skiddag gick vi sedan på fin restaurang (en fördel med att befinna sig i Åre är att man kan knalla in på en sådan i både skidkläder och pjäxor utan att någon reagerar). Killen beställde in en stor hamburgare med strips, medan jag smaskade i mig sushi (med pinnar) och en stor stark på det. Efter maten blev det en tur med den hundra år gamla liften Bergbanan, och vem tjatade sig inte till att få stå framme hos chauffören om inte min son J Ja, minst sagt, dagen har bjudit på skidåkning, när den är som bäst.


Sonen vilar sig lite uppe på Tväråvalvet

Olympiagondolen tar oss denna gång upp till toppen


Sonen är stolt över sig själv då han åker i Störtloppet, backen där världseliten kommer att strida i World Cup finalen nästa vecka.
-Jag ska berätta för pappa att jag åkt i samma backar när han ser den på teve, säger sonen.


Här förbereds med säkerhetsnät inför tävlingarna



Så sagolikt vackert att det inte kan beskrivas med vare sig ord eller bild... det måste upplevas!




Dagen avrundas med en välförtjänt burgare och stor Cola respektive sushi och stor stark
.

söndag 1 mars 2009

Fjället och vi - idag anlände vi

.
Igår bilade vi genom ett soldränkt Sverige, susade förbi ett Vasaloppfullt Mora, kollade in en gammal masugn i Siljansfors och stannade slutligen till i Ytterhogdal, där vi spenderade natten på ett mysigt värdshus. Idag var vi uppe med tuppen och anlände till Åre lagom till att liftarna öppnade. Snöflingorna singlade ner över oss under morgonen, så efter att ha tagit oss upp på berget med VM6:an gav vi oss av mot Björnlandet, för att få lite lä för snön. Men sonen hade blivit större och erfarnare sen sist, och uppskattade inte Björnenbackarna som för två år sedan, så ganska snart återvände vi till Åre by för lite "riktig" skidåkning. Och vi hade tur, för efter lunch lättade molntäcket och solen försökte spränga sig igenom det grå. Kabinbanan tog oss upp till Skutans topp…och vi njöt.




Nog var det lite roligt att hälsa på Björnarna i Björnlandet.





Bjrönarnas reception


Sonen på jakt efter en buske att göra sina behov bakom... hhm, lagom lätt att hitta uppe på kalfjället :-)



På kvällspromenad genom Åre by. Vi bor bara fåtalet meter från torget i Åre, samt bara några steg från liftarna. Så mycket mer centralt kan det inte bli. Perfekt!
.