|
Inte undra på att minstingen varit gnällig den sista tiden. Ganska exakt, på halvårsdagen, gluttade de första riskornen fram. Och ja, det ska vara skrivet i plural, det var nämligen två stycken tänder som kommit fram samtidigt i underkäken. Så ont han måste ha haft stackaren, och dessutom så har han dreglat kopiösa mängder saliv. Lillkillens tröjor har inte hållit sig torra länge, (vilket lett till att tvättkorgen nu är överfull och minstingen är utan rena kläder nästintill), nåja, något att ta tag i under morgondagen. I alla fall så har jag köpt en tandborste, med inbyggd bitring, så himla bra och det är klart att de små grynen ska borstas. Visst ställde han sig aningen frågande till tandkrämssmaken, men den är nu helt accepterad.
Jag skrev nyligen en artikel om guldfiskar i trädgården för Arvika Nyheter, och då dessa bilder inte publicerades i tidningen så lägger jag ut dem på bloggen istället.
Det verkar i alla fall som om det blir en sommar på bryggan, trots allt. Bra gjort av bröderna att inte lägga sig, fastän jag kan förstå om det känns mycket tungt, efter allt dessa olycksfåglar varit med om.
http://www.vf.se/DDWebb/templates/Article.aspx?id=12610
Kämpa på! Vad skulle sommaren ha varit utan bryggan? Detta vansinnes dåd drabbar inte bara Mattias och Andreas, utan hela Arvikas befolkning med dess nöjesliv under sommarmånaderna.
Visst är det väl härligt med med vårens doftande lera och gräset som börjar grönska? Naturen står stilla med sina knoppar i väntan på den grönskande explosionen. Ja, en härlig tid ligger framför oss.
Fjällvistelsen har förvisso mestadels bjudit på snöväder och blåst (spikväder), men det har naturligtvis inte hindrat oss från att njuta av våra skiddagar i Sälen. Trots ömmande muskler och snöyra har vi tappert varit pisterna trogna varenda dag. Och sonen, som har en viss förkärlek till offpist-åkning, har tagit mig med på många sköna skogsåk och härliga hopp. Men mycket lössnö och hoppande låter sig meddela sin tränande effekt, då träningsvärken i både ben och mage gett sig tillkänna.
Resans vurpa stod svågern för, som bokstavligen dök ner i en två meter djup snödriva. Skidorna stod kvar med skidspetsarna i sidan av drivan, medan svågern flög ur dem och fullkomligt försvann ner i snön. Tyvärr så var jag inte snabb nog med kameran...
WC-pipen var en klar favorit för sonen, då farten accelererade alltmer desto längre ner i pipen man kom...
Jag och min äldste son har tagit oss till Sälenfjällen, för att tillbringa några sköna skiddagar tillsammans med min syster och hennes familj. Lagom till ankomsten började dock snön att falla, och det blev inte bättre. Efter några åk och en lunch i backen, så tilltog dessutom blåsten. Snön blev till småspikar mot ansiktet uppe på fjället, och därmed beslöt vi oss för att avsluta skidåkningen för dagen. Nu hoppas vi på att morgondagen bjuder på bättre skidväder, då det bär av mot trollen i Hundfjället i morgon...
Var med om en något udda upplevelse igår, då jag fick ta mig till garaget för att värma min sons barnmat. Vi var hos mina föräldrar för att fira min fars födelsedag. Och då min mor inte tillåter moderniteter som en microvågsugn i köket, så har min far låtit placera en sådan i garaget. Så när det var dags att värma minstingens mat, fick jag vackert knalla ut till garaget för att värma denna. Ja, mycket ska man vara med om...
En annan som blivit stor är hans morfar, som fyller år idag. Grattis säger vi till honom.
Grattis morfar på din dag!
Albin med sin morfar på Trysilfjället för några veckor sedan. Morfar körde bussen dit, och åkte sedan slalom med oss hela dagen.
av Carl-Henning Wijkmark och Augustprisbelönad 2007. Stundande natten är en skildring om döden och livets slutskede. Boken berättas ur huvudpersonens Hasses perspektiv, där vi får följa den dödssjuke skådespelarens sista tid i livet. Han ligger på sal 5 tillsammans med tre andra män. När dessa rumskamrater så slutligen dör ifrån honom är han ensam kvar med sina smärtor, trots detta är han hemligt förälskad i en utav sköterskorna på avdelningen.
