Smakprov!

Det blåaktiga skenet lyste över det handskrivna brevet. Det var skrivet med en gammaldags skrivstil, vilket fördröjde läsandet något. Men han var förhållandevis van vid det gammalmodiga sättet att skriva, då hans moster Ingrid använde sig av samma snirkliga bokstäver då hon skrev. Han hade med lätthet läst brevet då de hittat det i Signe Anderssons numera ödsliga hus. Nu stirrade skrivstilen svart emot honom av det blåa ljuset, och konturerna av fingertoppars fåror täckte innehållet på flera ställen.

Detta är ett lösryckt stycke ur mitt kriminalromanmanus, som jag kände för att dela med mig av. Någon som får mersmak?