Vinternöje och Storslalom

Vi njuter av snö i massor, och kanske är det därför som det är glest mellan inläggen här på bloggen. Slalom, skridskor, längskidor, pulka, snöskottning… ja, det finns ju massor att göra. Hela helgen har i alla fall tillbringats i slalombacken. På lördag körde jag hårt med mina elever i skidskolan, där de gjorde stora framsteg som att åka lift och lära sig svänga. Eftermiddagen blev riktig mysig sen, då vi grillade korv och åkte ännu mer skidor. Min lilla tvååring är energisk i backen, det får inte gå för sakta…

Igår gick Lilla Världscupen kvaltävling i vår backe och stora grabben gjorde debut i riktiga tävlingssammanhang. Nog var det lite nerver som spökade, då han tappade humöret uppe vid start. Att vänta på sitt startnummer var definitivt inte roligt. Men desto roligare var det sen, då han fick ta emot pris i form av medalj och leksak. En tolfte plats bland åkarna i Värmland är inte fy skam, och då tävlade han ändå mot de som var två år äldre eftersom sjuåringarna inte hade en egen klass. Jo, mamma är stolt, över båda sina pojkar som gör framsteg i slalombacken.

Bilder från helgens tävling i storslalom:

Livspusslet

Tiden rusar. Jag har börjat arbeta och livspusslet är varje dags prövning. Tidiga mornar och hektiska kvällar, och sen är det bara att börja om nästa dag. Detta eviga pussel. Varför?

Min lilla älskling har hunnit bli två. Det känns bra, han fick två lugna år i sitt hem innan vardagshetsen drabbade honom. Men han har det bra. Sitter i soffan hos dagmamman och myser med sin vällingflaska om mornarna. Men… det borde vara i vår soffa… i mammas eller pappas knä…

Höstens solstråle har blivit 2 år

.

Igår...

.

Foto: Rune Johansson

... firade jag och min man treårig bröllopsdag. Då, för tre år sedan, stod solen högt medan vi något försenade skyndade till kyrkan och sa ja till varandra. Tre fina år har vi fått tillsammans sedan dess, och en underbar liten pojke till. Edwin. Då fanns bara Albin, men visst är de stiliga, far och son?

Foto: Rune Johansson

Foto: Rune Johansson

Christian, jag älskar dig! Nu och för alltid!

Han har lärt sig simma

De senaste veckorna har simskolan varit i full gång, vilket inneburit att både jag och barnen har badat i ur och skur. Och redan första dagen på simskolan lärde sig äldsta sonen att simma. Och inte bara det, sen lärde han sig att dyka från bryggan, simma ryggsim och livräddning med boj. Inte illa för en sexåring, och så bra att kunna, eller hur?

Foto: Christina Hermansson

Och vad gör man själv medan barnen kämpar med simmärken i det kalla vattnet? Ja inte sitter man på land och tittar på. Nej, den senaste tiden har jag simmat 2 km bröstsim, 1 km ryggsim, 1 km klädsim, dykt 18 meter längddykning, flutit och trampat vatten i respektive 12 minuter, dykt 5 gånger (i följd) ner på tre meters djup och hämtat upp sand. Och kanske det jag är mest stolt över, utfört livräddning på tid där jag faktiskt slog några av stadens brandmän :-) Så nu vet ni vad jag gjorde medan sonen gick i simskola. Jag tog en Guldmagister!
.

Sommarlovsmusik

Vi dansar till…

… sonens klass sjöng denna klassiker i kyrkan på skolavslutningen. Och den har verkligen bitit sig fast i hans sinne, han njuter av sommarlov medan han tar av sig sin kavaj och sparkar av sig båda skorna! Bredvid står lillbrorsan och skakar rumpan :-)

.

The ship of dreams

Titanic har varit samtalsämnet under hela våren här i huset. Äldsta sonen har funnit det gamla fartygets historia så intressant att han studerat filmerna in i minsta detalj, både den gamla och den nya, samt dagligen frågat sina föräldrar om detaljer kring skeppet :-) Hur det gick till när hon sjönk, från vilken vinkel slog skrovet i isberget, hur fartyget bröts itu och hur skorstenen fälldes etc. Ja, något är det som gör detta skepp så intressant, och naturligtvis var det en stor historisk händelse, men vad är det som fångar en sexårings intresse så till den milda grad? Nåväl, intresset har nu lett till att sonen byggt en trämodell av fartyget, som han idag hade med sig till skolan…

… och i skolan berättade han för sina klasskamrater om vad som hände natten den 15 april 1912. Om hur Titanic ”the ship of dreams” sjönk till havets botten. Han svarade på deras frågor, och fröken hade ordnat med tipspromenad. Naturligtvis handlade alla frågor om Titanic, och gissa vem som kunde svaret på alla de frågorna :-)

Åh, det är så spännande att få ta del av sitt barns intresse. Hur han lever sig in i sin Titanicvärld, står vid fönstret och rattar sitt fanatsiskepp med hjälp av en gammal spinnrock, klädd i en blå morgonrock som agerar kaptensrock. Och jag ler då jag hör honom prata med sina fantasikollegor ombord -Pick up your bastards, iceberg right ahead, säger han på klockren engelska.

.

En reflektion...

Sonen har snart gjort sitt första år i skolan, och med skolan kommer utvecklingssamtalen och det väcker tankar hos mig som förälder. Redan i förskoleklassen efterfrågas en mängd aktiviteter, som vad han har för fritidsintressen, hur många kamrater han har och hur många av dessa som han leker med på sin fritid.

Mina funderingar: Måste ett barn i sexårsåldern ha en massa aktiviteter på sin fritid? När det inte finns några andra alternativ än fotboll sommartid (vintertid tränar han slalom tre dagar i veckan), räcker det då inte med att få växa upp på en gård med en massa djur, att dagligen kunna leka i skogen och vara med på de dagliga sysslorna på gården? Min son trivs med tillvaron. Han kan cykla utan att riskera bli påkörd, studsa på studsmattan och gunga. Han kan gå i skogen med hundarna, klappa fåren och kela med katten. Han är en utemänniska, som tycker om att hjälpa till och han ser skillnad på olika sorters träd och växter. Han längtar efter att få hjälpa till med veden, mocka skit och att köra in höet. Är inte det aktiviteter nog åt en sexåring? Hur många schemalagda aktiviteter behöver en sexåring?

Men det som väcker mest tankar hos mig är att skolan verkar tycka att han ska leka med killar. De efterfrågar fler kamrater, trots att han räknar upp flera stycken. Vad är problemet? … jo, de är alla flickor (jag lekte själv bara med pojkar då jag var sex år). Så jämställt var det samhället. Redan i förskoleklassen präntas det in i barnen att pojkar ska leka med pojkar och flickor ska leka med flickor. Inte konstigt att jämställdheten står och stampar.

Detta var min reflektion, lämna gärna kommentarer och berätta hur ni tänker.

Vitaminboost

Idag har jag vitaminboostat min familj genom att utfodra dem med vårens absolut vitaminrikaste grönsak. Och det bästa av allt, den finns i massor… och är gratis. Jag har gjort brännässelsoppa, och killarna runt köksbordet tittade alla skeptiskt på mig då jag serverade den gröna, läckra soppan. Sen var det ganska roande att se deras gillande miner. Det var ju gott också :-)

Vitaminkick till middag

Nyplockade nässlor under tillagning

.

På pallen igen

Igår kväll var det dags för slalomträningsavslutning. Hela familjen drog till backen för detta evenemang, och självklart hade jag skidorna med, så att jag kunde tävla mot sonen i den parallellslalom bana som var uppsatt för barn och föräldrar. Efter att alla elever försetts med korv och godis var det dags för prisutdelning av Rackstad Cup 2009, och åter en gång fick jag som stolt mamma se min son på pallen. En tredje placering, trots två missade deltävlingar är verkligen inte fy skam. Och om mamma var stolt, så var det inget mot vad sonen var. Alla barn och tränare bjöd sedan på ett otroligt vackert fackeltåg nedför backen innan fyrverkeriet brakade loss på toppen, så stämningsfullt och så vackert.
Väl hemma placerades den nyvunna pokalen intill fjolårets stora förstaplaceringspokal. Ja, 6 år och redan två troféer på hyllan, är det möjligen en ny Stenmark, Pärson eller Byggmark? Ja, det återstår att se, men en sak är säker, han har hittat en sport han brinner för.

.

En hel natt

För första gången på ett och ett halvt år vaknar jag av en egendomlig känsla. Det dröjer ett tag innan jag förstår. Det har börjat ljusna ute, och från barnsängen hörs ett mysigt jollrande. Är det sant? En hel natt utan barnskrik, en hel natt utan att ha varit uppe och letat nappar, utan en bebis som kryper runt, sparkar och drar mig i håret. Han har sovit hela natten, i sin egen säng. Och istället för att vakna av barnaskrik så har jag vaknat av ett härligt barnjoller, inte mitt i natten, utan på morgonen när det är dags att gå upp. Åh, låt det bara få fortsätta så nu.
.

Snöyra, fudge och massor av bus

.
Snön har yrt ner hela dagen idag, något vi tagit fasta på och begett oss ut i snörusket. Vi har åkt pulka och skottat snö, medan mannen har byggt en trappa. Det blev så himla bra… en rejäl trappa upp till höloftet istället för en gammal ranglig stege. Nu känns det mycket tryggare att klättra upp där för att utfodra djuren. Jag och sonen gjorde dessutom en snölykta…visst blev den fin?



Och sen gjorde vi chokladfudge.... mums!

Sedan, medan mannen och stora sonen var ute med traktorn och forslade bort snön, som vräkt ned hela dagen, passade lillbrorsan på att ta ett bad när han fick ha baljan för sig själv.

...och varför inte passa på att nalla lite Cheese Balls och kolla brorsans telefon när han ändå var ute...

-lite av vår vardag med lördagsmys

.

Vi längtar...

.

Bara en dryg månad kvar nu, innan jag och sonen drar till Åreskutan... vi längtar. Sonen har redan börjat packa... O'boy paketet var det viktigaste, enligt honom.

Tänk er... första veckan i mars, strålande sol och några minusgrader uppe på skutan. En fantastisk vy ned över fjället och Åresjön längst där nere. Kan det bli vackrare? Och sedan få susa ned, njuta av farten, och stanna till då och då för att njuta av naturen. Bara nu alla vädergudar är på vår sida...

Bilderna kommer från Skistar

Alster ur byrålådan inom kort...

.

Mörkret omsluter mig
utanför lager av kläder viner kylan
Hundarna tassar vid min sida
vi går genom mörk skog
Alla tre i våra egna tankar

och en stund för oss själva

-mina tankar efter en kvällspromenad

Idag har mannen klippt alla får... tack min make för den arbetsmyra du är! Om en knapp månad börjar våra tackor att lamma, och då är de nyfriserade så att de små lammen lätt hittar sin mat. Nu kommer tackorna att äta mer, och lammen i magarna att växa sig till friska och starka lammungar. För nu hoppas vi på många lamm, och några tackor ser riktigt stora ut, så det verkar ju lovande...

Och imorn tänker jag bjuda på ett alster ur byrålådan här på bloggen...

Tack för en härlig dag tillsammans!

.

…tusen tack alla mina nära och kära, mina vänner och min familj, som gjorde min dag alldeles speciell. Och Christan, du är fantastisk. Tack för att du är min man och allt du gör för mig!

Kolla in premiärturen...

En gnistrande vacker dag fick vi, solen tittade fram då och då och vi samlades på isen och hade det bara så mysigt tillsammans. Vi åkte skridskor och spark, pimplade och grillade lamm- och grönsaksspett och drack öl. En härlig dag ute i naturen… och mer drag blev det framåt kvällen…

… vilket party :-) Vad kul vi hade! Och tusen tack mina snälla föräldrar, som inte bara ställde upp som barnvakt, utan också som chaufför till parken. Tack pappa för att du alltid ställer upp för mig och för att du kom och hämtade oss mitt i natten!

På jakt efter stjärnfall

.
Ikväll vandrade jag och sonen längs byvägen under den stjärnklara himlen. Endast ledda av månens vita sken, som gnistrade i rimfrosten, gick vi där med varsin hund och såg upp mot stjärnorna. Sonen ville så förskräckligt gärna få se ett stjärnfall, för då, då skulle han få önska sig någonting…han ville nämligen bli Musse Pigg.
Vi såg inget stjärnfall då. Väl hemma igen intog sonen ryggläge på gräsmattan, länge låg han där, men förgäves. Det blev inget stjärnfall ikväll. Istället avslutade vi sista dagen på jullovet med ett parti schack och sedan ett kapitel ur Bröderna Lejonhjärta när det blev läggdags. Och stjärnfallen får vi väl fortsätta att leta efter tills vi ser ett, antar jag :-) Men vi hade det väldigt trevligt där under vår månskenspromenad, så det fortsätter jag gärna med.
.

Säsongens första åk...

...så äntligen var det dags. Idag drog vi iväg till Rackstadbacken för årets första åk. Det spratt av glädje i sonen under frukosten, då jag meddelade dagens händelser, oj vad han väntade innan vi kom iväg. Och vi fick en rolig dag tillsammans, jag och sonen. Sonen, han intog störtloppställning så snart vi kom upp på topppen och gav sig på hoppen redan första åket, inte ringrostig efter en hel sommar här inte :-) Efter att sedan ha plogat sig igenom de tre första svängarna satt de som ett smäck på parallella skidor och snygga stoppsvängar. Nåja, lite ringrostiga var vi nog ändå, för vi kände båda två av våra ben efter en hel dags åkande. Muskler, som legat i träda en hel sommar och höst, fick plötsligt börja jobba igen. Detta märktes på sonens vurpor mot slutet av dagen, vilka han snabbt kom på benen ifrån, men han hävdade bestämt att han inte var trött och skulle absolut göra några åk till innan vi åkte hem. På söndag börjar träningen, så nu är det slalom flera gånger i veckan som gäller framöver :-)

Barnarbete?

Idag har det röjts i beteshagarna. Vi har dragit ris och ordnat fina vedhögar, som visserligen kräver mer arbete innan den är färdig för att värma vårt hus, men den har minnsann värmt oss i dagens minusgrader också. Ja, veden värmer många gånger innan den är färdig som bränsle.

Och tur är det väl att sonen gillar att arbeta. När jag i morse frågade honom om han ville åka skridskor eller hjälpa till med veden, svarade han:

- Jag vill arbeta med veden såklart.

En riktigt duktig hjälpreda är han också, vår sexåring. Men efter att ha intagit massäcken frös han om fingrarna och gick hem till några välförtjänta race på datorn med Colin McRae.

Och fint blev det. Fåren får fräscha hagar till våren, och vi får öppna landskap samt värme i stugan. Hundarna var naturligtvis också med på dagens arbete, fastän de lekte mest :-)

Jämställdhet, jobb och julstämning

Medan jag suttit framför laptopen och knackat ner tangenter till mellandagarnas artiklar i lokaltidningen har mannen tagit hand om barnen, julstädat, strukit, bytt gardiner, tvättat, utfordrat djuren och bäddat rent i sängarna, samt bjudit mig på glögg och mandlar.
Så de feminister (bl a Hanne Kjöller) som hävdar att jämställdhet bara går ut på att dela föräldraförsäkringen lika, har enligt mig fel. Hur vuxna människor delar upp sina vardagssysslor är helt och hållet var och ens beslut, och inget som staten ska lägga sig i. En annan fråga som jag ställer mig är, varför feministerna kräver att männen ska vara delaktiga i så kallade ”kvinnosysslor”? Det är inte så ofta det vänds på. Det borde ju i så fall vara lika naturligt för kvinnorna att sätta på vinterdäcken, meka med bilen och renovera huset. Men om en kvinna gör något av ovan nämnda, så ses det ofta som en större prestation än om en man skulle ha gjort det. Varför?

Årets hus

Medan snön har yrat utanför fönstren har vi ägnat oss åt lite julpyssel här i huset. Årets upplaga av pepparkaksmodellen av vårt hus är klar, och sonen parkerade som vanligt ett par bilar utanför, då det stod klart.

Julens köksfönster pyntat som det ska

God Jul

ÅRE... here we come!

I månader har äldsta sonen pratat om Åre.

-Mamma, ska vi aldrig mer åka till Åre?

-Jodå, men kanske inte i år, lillbrorsan är ju så liten.

Men det är klart att ett brinnande skidintresse ska uppmuntras, trots min egen längtan har jag dock hela hösten hävdat: "inte i år, det är så dyrt också". Men då mannen slutligen föreslog att bara jag och sonen skulle åka, orkade jag naturligtvis inte stå emot längre. Alltså, vi ska till Åre, jiiiiiippiiiiii!

Jag bokade en Ski Lodge mitt i backen, intill Kabinbanan, så att vi enkelt kan ta oss upp på Skutan. Vi drömmer... och längtar varje dag nu, jag och sonen. Sonen studerar dessutom pistkartan in i detalj, så han vet vilka pister han ska ta sig an då vi nått vårt mål 70 mil norrut. Det dröjer dock till första veckan i Mars innan det bär av.

Här kommer ett bildkollage från januari 2007:

Albin, nyss fyllda 4 år, hänger med i alla pister tack vare selen. Pappa håller i tyglarna.

En fantastiskt vy från mitten av Gästrappet. Den låga januarisolen skymtar bakom fjälltoppen.


Utsikt från Skutans topp.

Albin och morfar intill ett nedisat lifthus på Skutans topp.

Jag och mannen på toppen.