För några veckor sedan mottog jag min Wilsonpipa på posten, en visselpipa för att ge min vallhund signaler när vi vallar får. Tidigare har jag bara använt mig av rösten i vallningen, men då detta sliter på stämbanden vid längre avstånd så ska jag nu öva in alla kommandon till visselsignaler istället. Men detta är inte bara, bara vill jag lova, till att börja med fick jag över huvud taget inte ljud i den. Men efter några veckors idogt övande börjar jag nu behärska pipans signaler och jag kan spela småtruddelutter på den (om man anstränger sig så tror jag att "Blinka lilla stjärna" och "Du ska inte tro det blir sommar" döljer sig bland mina toner). Nu har jag kommit till nästa moment, nämligen det att få hunden att lära om alla kommandon som visselsignaler, och då gäller det verkligen för mig att få till exakt samma ton varje gång. Vem sa något om att man måste vara musikalisk när man började med vallning??? Nåja, jag tycker mig ana att min vallhund har börjat förstå innebörden av den hårda, stränga ton som betyder stopp.
I övrigt så har tackor och lamm flyttats ut på sommarbete, och jag har därmed möjlighet att träna min hund på dem. Målet för den här sommaren är nämligen att få min goa Border-Collie godkänd vallhund, för detta krävs ett godkänt vallhundsprov. Vi håller tummarna (klorna) på att vi klarar detta i år!
