Utan en tanke på älgjakt ger jag mig denna morgon ut på en joggingrunda i skogen. En fin slinga i åldrig skog som brukar ge mig kraft och energi. Efter ett tag noterar jag hundskall, och det är då som jag inser mitt misstag. Det pågår ju älgjakt i skogarna. Jag försöker att lokalisera hundarnas skall, det verkar som om min runda går runt hundarnas ivriga skall. Men vad gör man. Jag befinner mig två kilometer in i skogen, det är bara att springa vidare.
När jag närmar mig byvägen igen ser jag en grönklädd man med orangefärgat band i hatten. Sen hörs ett skott, och strax därefter ytterligare ett.
Med ipodens snäckor väl inklämda i öronen vinkar jag glatt på jägaren och springer förbi. Skotten låtsats jag naturligtvis inte om att jag hört. Så väl hemma efter dagens motionsintag kan jag väl konstatera att det är tur jag lever. Men kanske hjälpte jag till att få älgen i rätt läge… vem vet?
