Vinternöje och Storslalom

Vi njuter av snö i massor, och kanske är det därför som det är glest mellan inläggen här på bloggen. Slalom, skridskor, längskidor, pulka, snöskottning… ja, det finns ju massor att göra. Hela helgen har i alla fall tillbringats i slalombacken. På lördag körde jag hårt med mina elever i skidskolan, där de gjorde stora framsteg som att åka lift och lära sig svänga. Eftermiddagen blev riktig mysig sen, då vi grillade korv och åkte ännu mer skidor. Min lilla tvååring är energisk i backen, det får inte gå för sakta…

Igår gick Lilla Världscupen kvaltävling i vår backe och stora grabben gjorde debut i riktiga tävlingssammanhang. Nog var det lite nerver som spökade, då han tappade humöret uppe vid start. Att vänta på sitt startnummer var definitivt inte roligt. Men desto roligare var det sen, då han fick ta emot pris i form av medalj och leksak. En tolfte plats bland åkarna i Värmland är inte fy skam, och då tävlade han ändå mot de som var två år äldre eftersom sjuåringarna inte hade en egen klass. Jo, mamma är stolt, över båda sina pojkar som gör framsteg i slalombacken.

Bilder från helgens tävling i storslalom:

Snart så...

…får vi spänna på oss skidorna igen. Vi ser fram emot skidsäsongen 2010, som kommer att inledas med Nyårsfirande i Trysilfjällen. Längtar… och utrustningen börjar komma på plats. Minstingen, vår lilla tvååring, provar utrustningen för första gången och knallade glatt omkring i sina märkliga nya skor.

Ser fram emot den nya säsongen med minnen från den förra. Se och njut:

Åre 2009 - en solig dag uppe på Skutan from Victoria Olsson

På pallen igen

Igår kväll var det dags för slalomträningsavslutning. Hela familjen drog till backen för detta evenemang, och självklart hade jag skidorna med, så att jag kunde tävla mot sonen i den parallellslalom bana som var uppsatt för barn och föräldrar. Efter att alla elever försetts med korv och godis var det dags för prisutdelning av Rackstad Cup 2009, och åter en gång fick jag som stolt mamma se min son på pallen. En tredje placering, trots två missade deltävlingar är verkligen inte fy skam. Och om mamma var stolt, så var det inget mot vad sonen var. Alla barn och tränare bjöd sedan på ett otroligt vackert fackeltåg nedför backen innan fyrverkeriet brakade loss på toppen, så stämningsfullt och så vackert.
Väl hemma placerades den nyvunna pokalen intill fjolårets stora förstaplaceringspokal. Ja, 6 år och redan två troféer på hyllan, är det möjligen en ny Stenmark, Pärson eller Byggmark? Ja, det återstår att se, men en sak är säker, han har hittat en sport han brinner för.

.

Tre generationer på fjället

Ännu en stund bland fjälltoppar och snö har avverkats. Trots att inte alla vädergudar var med oss så hade vi en fantastisk dag i Trysilfjällen, morfar, son och mamma (jag). Tre generationer skidfreaks, som älskar att känna stålkanterna bita sig genom snön och susa ner för fjällvidderna. Jodå, det blev ytterligare en skidfilm:

.

Vi njuter...

Solen skiner, snön smälter och barmarken börjar titta fram här och där. Våren är på väg med stormsteg, vi njuter av vårsolens uppiggande värme och ljus. Cykeln är framplockad och hundarna njuter av denna efterlängtade motionsform. Men ännu har vi inte gett upp skidåkandet, så länge det finns snö åker vi skidor och till helgen bär det av mot fjällen igen, denna gång Norge och Trysilfjällen. Ett alldeles underbart sätt att njuta av våren och dess intåg, en fjälltopp fylld av vit och härlig snö, samt en sol som värmer alldeles underbart skönt i backen. Mmmmmm, och sockrig slasksnö framåt eftermiddagen, det hör våren till…
.

Solbrända kinder

Gårdagen var en omtumlande dag (se föregående inlägg) men vad det gäller skidåkningen så fick vi en fantastisk dag på fjället igår. Klarblå himmel, några minusgrader och solbrända kinder, hela berget badade i sol och vi kunde inte ha haft det bättre. Varsågod – en del upplevelser fastnade på film. Och en lika fin dag väntas på berget idag

.

En magisk dag på berget

Det har varit en sagolikt magisk dag på berget idag. Skidorna och jag har kommit väl överens och underlaget har varit fantastiskt. Även idag dalade snöflingorna smått ner över oss när vi tidigt var uppe på fjället, där vi njöt av att susa nedför mjuk manchester under morgontimmarna. Vi började med kabinbanan upp till Skutan där vinden höll sig på otroliga 1 sekundmeter, helt otroligt, jag är van vid att nästan blåsa bort däruppe. Men det fortsatte vara vindstilla hela dagen, och på eftermiddagen sprack himlen upp riktigt ordentligt. Nu helt vindstilla… och sol. När liftarna stängde klockan halvfem var jag och sonen kvar högst upp på fjället. Vi lade oss att vila en stund i snön, med en eftermiddagssol som värmde skönt. Sen njöt vi av dagens sista skidtur nedför hela berget till vår skilodge.
Efter en lång skiddag gick vi sedan på fin restaurang (en fördel med att befinna sig i Åre är att man kan knalla in på en sådan i både skidkläder och pjäxor utan att någon reagerar). Killen beställde in en stor hamburgare med strips, medan jag smaskade i mig sushi (med pinnar) och en stor stark på det. Efter maten blev det en tur med den hundra år gamla liften Bergbanan, och vem tjatade sig inte till att få stå framme hos chauffören om inte min son J Ja, minst sagt, dagen har bjudit på skidåkning, när den är som bäst.

Sonen vilar sig lite uppe på Tväråvalvet

Olympiagondolen tar oss denna gång upp till toppen


Sonen är stolt över sig själv då han åker i Störtloppet, backen där världseliten kommer att strida i World Cup finalen nästa vecka.
-Jag ska berätta för pappa att jag åkt i samma backar när han ser den på teve, säger sonen.


Här förbereds med säkerhetsnät inför tävlingarna

Så sagolikt vackert att det inte kan beskrivas med vare sig ord eller bild... det måste upplevas!

Dagen avrundas med en välförtjänt burgare och stor Cola respektive sushi och stor stark

.

Fjället och vi - idag anlände vi

.
Igår bilade vi genom ett soldränkt Sverige, susade förbi ett Vasaloppfullt Mora, kollade in en gammal masugn i Siljansfors och stannade slutligen till i Ytterhogdal, där vi spenderade natten på ett mysigt värdshus. Idag var vi uppe med tuppen och anlände till Åre lagom till att liftarna öppnade. Snöflingorna singlade ner över oss under morgonen, så efter att ha tagit oss upp på berget med VM6:an gav vi oss av mot Björnlandet, för att få lite lä för snön. Men sonen hade blivit större och erfarnare sen sist, och uppskattade inte Björnenbackarna som för två år sedan, så ganska snart återvände vi till Åre by för lite "riktig" skidåkning. Och vi hade tur, för efter lunch lättade molntäcket och solen försökte spränga sig igenom det grå. Kabinbanan tog oss upp till Skutans topp…och vi njöt.




Nog var det lite roligt att hälsa på Björnarna i Björnlandet.

Bjrönarnas reception


Sonen på jakt efter en buske att göra sina behov bakom... hhm, lagom lätt att hitta uppe på kalfjället :-)



På kvällspromenad genom Åre by. Vi bor bara fåtalet meter från torget i Åre, samt bara några steg från liftarna. Så mycket mer centralt kan det inte bli. Perfekt!

.

Sportlov

Det började med Rackstad Cup, tredje deltävlingen. Grenen var storslalom och killen laddade från starthuset, intog störtloppställning och fick fart. Fina svängar, nära portarna... han gör mig stolt!
Ja, även fast det bara är måndag, sportlovets egentliga första dag, så har vi ändå hunnnit med både slalomtävling, längåkning och slalomträning. Dagen bjöd först på stora, dalande och härliga snöflingor innan solen tittade fram genom molntäcket under min och sonens skidtur med hundarna över fälten. Och sen bar det av till slalombacken för måndagens ordinarie träning. Ja, man kan väl säga att vi gör just det som sportlovet är ägnat... vintersportande.



Lite bilder från skidbacken...

Sonens hopp (det var inte meningen med svartvitt, men kameran råkade visst vara inställd så, bilder från skidbacken gör sig väl så där i svartvitt :-)


Sonen testade lite offpist. Det här är stupet sonen jibbade utför...

Sonens favvohopp i backen

Snörehab

Jag pratade med Kaylies veterinär idag, och hon ordinerade min hund att springa i djup snö för att benet skulle belastas mer, och på så vis läka bättre. Kan denna rehabiliteringsform passa bättre än nu? Knappast... så nu åker jag skidor över fälten, och hundarna springer bakom. Ja, snö är bra till mycket :)

Rehabilitering

Någonting under snön luktar riktigt gott

Apropå snö och skidor, när det gäller slalom, så har det varit en tuff träningsvecka. Med 17 minusgrader ute blir man lätt frusen om fingrar och tår i skidbacken, men sonen missar inte en chans att åka slalom, vilket vi gjort både igår och ikväll. Men nu har jag äntligen tinat efter en lång, varm dusch.
.

Vi längtar...

.

Bara en dryg månad kvar nu, innan jag och sonen drar till Åreskutan... vi längtar. Sonen har redan börjat packa... O'boy paketet var det viktigaste, enligt honom.

Tänk er... första veckan i mars, strålande sol och några minusgrader uppe på skutan. En fantastisk vy ned över fjället och Åresjön längst där nere. Kan det bli vackrare? Och sedan få susa ned, njuta av farten, och stanna till då och då för att njuta av naturen. Bara nu alla vädergudar är på vår sida...

Bilderna kommer från Skistar

Säsongens första åk...

...så äntligen var det dags. Idag drog vi iväg till Rackstadbacken för årets första åk. Det spratt av glädje i sonen under frukosten, då jag meddelade dagens händelser, oj vad han väntade innan vi kom iväg. Och vi fick en rolig dag tillsammans, jag och sonen. Sonen, han intog störtloppställning så snart vi kom upp på topppen och gav sig på hoppen redan första åket, inte ringrostig efter en hel sommar här inte :-) Efter att sedan ha plogat sig igenom de tre första svängarna satt de som ett smäck på parallella skidor och snygga stoppsvängar. Nåja, lite ringrostiga var vi nog ändå, för vi kände båda två av våra ben efter en hel dags åkande. Muskler, som legat i träda en hel sommar och höst, fick plötsligt börja jobba igen. Detta märktes på sonens vurpor mot slutet av dagen, vilka han snabbt kom på benen ifrån, men han hävdade bestämt att han inte var trött och skulle absolut göra några åk till innan vi åkte hem. På söndag börjar träningen, så nu är det slalom flera gånger i veckan som gäller framöver :-)

ÅRE... here we come!

I månader har äldsta sonen pratat om Åre.

-Mamma, ska vi aldrig mer åka till Åre?

-Jodå, men kanske inte i år, lillbrorsan är ju så liten.

Men det är klart att ett brinnande skidintresse ska uppmuntras, trots min egen längtan har jag dock hela hösten hävdat: "inte i år, det är så dyrt också". Men då mannen slutligen föreslog att bara jag och sonen skulle åka, orkade jag naturligtvis inte stå emot längre. Alltså, vi ska till Åre, jiiiiiippiiiiii!

Jag bokade en Ski Lodge mitt i backen, intill Kabinbanan, så att vi enkelt kan ta oss upp på Skutan. Vi drömmer... och längtar varje dag nu, jag och sonen. Sonen studerar dessutom pistkartan in i detalj, så han vet vilka pister han ska ta sig an då vi nått vårt mål 70 mil norrut. Det dröjer dock till första veckan i Mars innan det bär av.

Här kommer ett bildkollage från januari 2007:

Albin, nyss fyllda 4 år, hänger med i alla pister tack vare selen. Pappa håller i tyglarna.

En fantastiskt vy från mitten av Gästrappet. Den låga januarisolen skymtar bakom fjälltoppen.


Utsikt från Skutans topp.

Albin och morfar intill ett nedisat lifthus på Skutans topp.

Jag och mannen på toppen.

Längtan...

...den här kom på posten idag... Och det gör inte min längtan mindre. 1 och 1/2 år har gått sedan vi sist besökte Jämtlands härliga fjälltopp, och som alltid så här på hösten, så börjar det klia i mina skidnerver. Att äldsta sonen dessutom flera gånger i veckan pratar om att han vill åka till björnarna i Åre gör inte heller, varken min eller hans, längtan lindrigare. Men...att dra till fjällen med en 1-åring känns som ett onödigt stort projekt just nu. Så... Skutan får nog vänta på oss ytterligare ett år, men då kommer vi definitivt!
Att få släppa på nedför Gästrappets härliga brant är ju bara så underbart, för att inte tala om utsikten från toppen av Åreskutan...om det ändå inte vore så långt till detta underbara vinterparadis...

Bland troll och avloppsrör

Fjällvistelsen har förvisso mestadels bjudit på snöväder och blåst (spikväder), men det har naturligtvis inte hindrat oss från att njuta av våra skiddagar i Sälen. Trots ömmande muskler och snöyra har vi tappert varit pisterna trogna varenda dag. Och sonen, som har en viss förkärlek till offpist-åkning, har tagit mig med på många sköna skogsåk och härliga hopp. Men mycket lössnö och hoppande låter sig meddela sin tränande effekt, då träningsvärken i både ben och mage gett sig tillkänna.

Trollen i Trollskogen hade mycket att berätta...och ugglor som hoade i skogen. -Men ugglor är väl inte vakna på dagen? undrar givetvis min son, då han hör en sådan bland trollen....

Resans vurpa stod svågern för, som bokstavligen dök ner i en två meter djup snödriva. Skidorna stod kvar med skidspetsarna i sidan av drivan, medan svågern flög ur dem och fullkomligt försvann ner i snön. Tyvärr så var jag inte snabb nog med kameran...

WC-pipen var en klar favorit för sonen, då farten accelererade alltmer desto längre ner i pipen man kom...

Småspik på fjället

Jag och min äldste son har tagit oss till Sälenfjällen, för att tillbringa några sköna skiddagar tillsammans med min syster och hennes familj. Lagom till ankomsten började dock snön att falla, och det blev inte bättre. Efter några åk och en lunch i backen, så tilltog dessutom blåsten. Snön blev till småspikar mot ansiktet uppe på fjället, och därmed beslöt vi oss för att avsluta skidåkningen för dagen. Nu hoppas vi på att morgondagen bjuder på bättre skidväder, då det bär av mot trollen i Hundfjället i morgon...

Så stor han blivit

Min femåring har en lös tand! Den allra första lösa tanden. Det känns så stort...min lilla goa pojke har blivit så stor att han ska tappa sina mjölktänder. Jag bara undrar...vart tar tiden vägen?

En annan som blivit stor är hans morfar, som fyller år idag. Grattis säger vi till honom.

Grattis morfar på din dag!

Albin med sin morfar på Trysilfjället för några veckor sedan. Morfar körde bussen dit, och åkte sedan slalom med oss hela dagen.