Nyfödda lammungar

.
Igårkväll föddes årets första lamm på gården. Två friska och starka bagglamm bräkte på bebisvis åt oss när vi kom för att utfodra för natten. Tackan hade galant klarat av förlossningen utan vår hjälp, och tog väl hand om pojkarna, som båda sög i sig ivrigt av tackans mjölk.

Nr 1 skuttar piggt runt i lamningsboxen, medan Worker Boy tar sig ett span ifrån foderbordet.

Så pigga och fina, och den erfarna mamman tar gårdagens händelser med ro. Nu väntas fler lamm snart... flera tackor ser sprängfärdiga ut.

.

Alster ur byrålådan inom kort...

.

Mörkret omsluter mig
utanför lager av kläder viner kylan
Hundarna tassar vid min sida
vi går genom mörk skog
Alla tre i våra egna tankar

och en stund för oss själva

-mina tankar efter en kvällspromenad

Idag har mannen klippt alla får... tack min make för den arbetsmyra du är! Om en knapp månad börjar våra tackor att lamma, och då är de nyfriserade så att de små lammen lätt hittar sin mat. Nu kommer tackorna att äta mer, och lammen i magarna att växa sig till friska och starka lammungar. För nu hoppas vi på många lamm, och några tackor ser riktigt stora ut, så det verkar ju lovande...

Och imorn tänker jag bjuda på ett alster ur byrålådan här på bloggen...

Vardagslyx...

Det finns massor av fördelar med att vara fårbonde. En är lyxen att kunna unna sig en bit kött av lamminnerfilé en helt vanlig fredagskväll. Eftersom vi ofta har frysen full av lammkött, tillagar vi då och då en festlig måltid, som vi njuter av i finrummet. Äldste sonen älskar att få duka fint, och att sedan äta av hemmagårdsköttet, en lyx vi alla njuter av. Att dessa underbara djur sedan håller våra betesmarker öppna, med blomstrande fauna och att deras ull är den bästa fiber som finns, är ju bara ett plus. För att inte tala om dessa underbara lammullsskin som våra får ger oss. Vem vill inte ge sin bebis den rogivande harmonin? Dessutom är det världens bästa stimulans för våra hundar, som dessutom hjälper oss i det dagliga arbetet med djuren. En sluten cirkel, som alla på gården gläds åt helt enkelt.

Bagge på vift...

Åter en gång har baggarna fått för sig att rymma. Då jag kom ned till fårhuset var grinden forcerad. En utav baggarna låg utanför hagen och idisslade lugnt, men den andre däremot, han var borta… Jag tog bägge hundarna med mig för att gå och leta efter honom, men förgäves. Jag ringer min man och säger att baggen har rymt (han är på jobbet). Då jag hör två skott avfyras i skogen tänker jag direkt, å nej nu sköt dom honom. Strax efteråt ser jag en skåpbil köra in på gården. Jaha, nu har någon jägare skjutit vår avelsbagge, tänker jag.
Men så var det inte. Däremot hade en man i grannbyn fått besök av vår "Sunnebässe", då han hade varit i skogen och huggit ved och plötsligt känt någon knuffa på honom. Efter att ha involverat ytterligare personer, lyckas flera män till slut få in baggen i en skåpbil för vidare färd mot en hundgård. Ingen vet vems baggen är ännu.

Männen i skåpbilen kommer emot mig i fårhagen, och undrar försiktigt om vi har får, och om vi eventuellt har en bagge som är borta.
-Jo, jag håller på att leta efter honom, svarar jag.
-Han sitter i hundgården hos mig, meddelar mannen och förklarar hela historien.
Samtidigt har en viss telefonkedja dragit igång på bygden, och strax efter att männen anlänt ringer min man och talar om att baggen sitter i en hundgård i grannbyn. Någon har ringt honom på jobbet och meddelat detta, varpå några arbetskamrater fått mycket roligt åt händelsen.
Gubben skyndar sig hem från jobbet (jag är ju ensam med barnen och kommer dessutom inte vidare överens med våra baggar), tar med sig koppel och vallhund för en promenad till grannbyn. Varifrån han sedan promenerar hem med ett får i koppel längs vägen. Det måste ju i alla fall ha sett ganska lustigt ut för förbipasserande.
Så just nu snickras det rymningsfritt fårhuset, och jag hoppas verkligen att det är slut på rymningar. För även om det då och då händer att fåren rymmer, så har de aldrig lämnat gården tidigare. Men så ser baggen också mycket sliten ut efter sin långpromenad idag.

En mamma i kaos

Dagen började som vanligt med att lilleman vaknade före klockan ringde, inget konstigt med det. Men sen började kaoset. Äldste sonen var sjuk och skulle stanna hemma från skolan, än så länge lugnt, jag skulle bara leta upp telefonnummer till skolbussen och skolan för att ringa och meddela läget. Medan jag klär på mig hinner lillen krypa ut till teverummet, där får han tag på ett fullt saftglas och välter givetvis ut det över golvet. Suck, jaja, det var vårt eget fel som lämnade kvar det på bordet. Jag går in på toa för att ta av lillen den dyblöta pyjamasen och byta blöja, när jag plötsligt hör hunden börja skälla från nedervåningen. Något hon bara gör om det kommer någon (det bor en liten vakthund i min vallhund). Så rufsig i håret, klädd i smutsiga mysbyxor och linne och med lillen endast i förd blöja på armen, rusar jag ned för trappan. Det är sotaren som står och knackar. Shit, det hade jag helt glömt, så medan han går runt i hela huset och inspekterar muren (det var nämligen dags för besiktning), irrar jag runt som en galning och letar telefonnummer, samtidigt som jag försöker klä på lillen. Dessutom ska sotaren upp på vinden, trapputrymmet är fullt av diverse prylar som jag hastigt plockar undan och ber om ursäkt för röran.
– Jag hade totalt glömt att du skulle komma, ursäktar jag mig. Mitt i allt kaos står äldste sonen och oroar sig för sitt stökiga rum.
–Tror du han går in på mitt rum, det är så stökigt, säger han och tror att den främmande mannen ska besikta husets rum, inte skorstenen. Så finner jag telefonnummer, ringer buss och skola, sotaren lämnar oss och vi kan börja äta frukost. Men det är inte över...
Hundarna, som nu är i hundgården, börjar plötsligt skälla igen. Jag tittar ut, jo mycket riktigt, det kommer en telearbetare. Jag öppnar för honom. Han ska byta en ledning inne i fårhagen och undrar om jag kan dra ur strömmen till stängslet.
–Ja, jag ska bara lägga lillen först, säger jag. Det är nämligen en bit att gå till aggregatet.
- Nej, nej, det går nog bra ändå, jag går in genom grinden, svarar han. Men jag tror några får har rymt, fortsätter han och berättar att han sett lösa får på gården då han anlänt.
Hastigt blandar jag till välling, som jag ger lillen, klär på honom och lägger han i barnvagnen. Han somnar. Tack för det.
När jag kommer ner till fårhuset, där de båda baggarna bor, ser jag en forcerad grind och en vild bagge, som springer lös. Hunden hjälper mig att få honom tillbaka och håller vakt medan jag spikar fast grinden. Jag går sen upp på höloftet för att skotta ner hö till tackorna, bara för att upptäcka att baggen rymt igen då jag kommer ner. Tilläggas ska, att allt detta sker med publik, då telearbetaren har klättrat upp i en telefonstolpe och betraktar mitt kaotiska arbete med djuren. Jag suckar och låter bägge baggarna gå hos tackorna, och hoppas att de är färdigbetäckta av den rätte baggen. Och än har dagen bara börjat…

Valpinfo!

Idag har Worker Boy fått hälsa lite på fåren igen, och intresset för dem går inte att ta miste på. Jag passade även på att göra några lydnadsövningar med honom när fåren var i närheten. Lika bra att han lär sig från start att han ska lyda, även när dessa roliga varelser är i närheten. Inkallningen funkar, han lystrar på sitt namn och han satte sig faktiskt flera gånger när jag idag började träna in "sitt", och så förstår han "no" också, en förutsättning för att man ska lyckas med lydnaden. Ja... så mycket mer kan man väl inte begära av en nio veckor gammal valp. Jag är så nöjd med vår nye vän, och jag tror han gillar oss med :-) ...vi får i alla fall mängder av pussar och slick i öronen av honom.

Worker Boy 9 veckor.

Ett litet äventyr med en daggmask...

...så spännande!

Härliga höst

Det gamla äppelträdets stolta krona måste förevigas. Visst är hon vacker i sin höstskrud? Men till våren ska hon beskäras. Rejält. Äpplena faller så högt ifrån att de blir sönderslagna av fallet, nej sådant spill går inte an.
Nu har all fallfrukt städats bort, och det fanns får som blev mycket glada över läckerheterna. Höstbetet äts förvisso, men vad är det urlakade gräset mot saftiga äpplen. Vackra höstlöv äts och idisslas också dem med glädje.

Annars måste jag säga: Vad underbar hösten är, när solens strålar träffar dimman och lättar upp mot en underbar klar höstdag. Luften är krispig och skön, och allt har intagit ett lugnare tempo. Alla färger är som godis för sinnet. Jag njuter.

Även om gräset fortfarande är grönt, så finns det massor av nyttigheter i hagen. Och visst ser det härligt ut att ligga omgiven av lönnlöv och idissla i höstens ljumma solljus!

Baggsläpp

Så var det äntligen dags för vår nyinköpta Gotlandsbagge att få komma in till flickornas hage. Maken lånade hundens koppel och ledde honom längs ängsvägen bort mot "kuel", som hagen längst bort kallas. Och han gick fot bättre än hunden enligt maken, som för övrigt kommer mycket bättre överens med våra baggar än jag själv gör. Men oss hade baggen snart glömt då han fick syn på tackorna, och snart blev han omsvärmad av damer som ville komma fram och nosa på honom. Så om han nu sköter sig därinne så kommer lammen i början mars, alldeles lagom för att hinna växa till sig ordentligt under sommarhalvåret.

Herrarna i hagen

De går så fridfullt och betar där utanför mitt skrivarfönster, herrarna i hagen. Avelsbaggarna tar hand om de små bagglammen, som går på eftervallen för att växa till sig. Framåt hösten ska de få göra en resa till mataffären medan de två äldre herrarna ska få några damer var sig att ta hand om.
Lika fridfullt är det inte hos tackorna, de är mer påhittiga och kan då och då få för sig att rymma. Så var det nämligen häromdagen. Då jag av en slump fick se att tackorna var på väg bort mot bagghagen (det är för tidigt för betäckning ännu :-)), som tur var hade jag hunden med mig och fick dem tillbaka in i sin egen hage. Anledningen till att de då rymt, var en älg som fått för sig att trampa rakt genom staketet. Detta ledde givetvis till att det inte var ström i staketet, men då undrar jag: Hur kan de dumma fåren veta att det inte längre finns ström i tråden? Ja, svaret på det måste väl vara att får inte alls är dumma djur. Den erfarenheten har jag dock gjort för längesedan.

Dela av lammen - inte det lättaste...

Iförda sina cowboyhattar, gjorde sig killarna i familjen (utom lillen då förstås:-))redo att flytta får i helgen. Och Albin passade på att nypa sig några nymogna hallon innan det stora uppdraget: Nämligen att flytta alla tackor med lamm till en hage, för att sedan därifrån kunna dela av lammen. Flytten gick bra och hunden skötte sig bra då hon föste djuren över fälten.

Värre var det några dagar senare då vi skulle flytta tillbaka tackorna till samma hage och låta lammen gå kvar. Vanligtvis så brukar tackorna vara glada åt att bli av med de stora lammen, varför vi valde att flytta tackorna från lammen. Men icke, efter fem minuter kom alla sju tackorna vackert galopperande tillbaka till sina bäande lamm. Så vi gör väl ett nytt försök om ett par dar...antar jag!

Ytterligare barnmorskeinsatser...

Åter en gång har vi fått hjälpa ett lamm till världen. Idag var det min tur att vara ensam med barn, samt förlossning i fårhuset medan maken jobbade. En tacka hade legat med värkar hela natten, då jag i morse insåg att lammet inte skulle komma ut. Normalt så ska bakbenen komma först, men den här kom med huvudet före, vilket gjorde att det fastnade med frambenen. Jag fick till slut fram ett ben, som jag drog försiktigt i, innan jag fick fram det andra benet. Först då orkade tackan krysta ut lammet.
Både tackan och lammet mår nu bra!

Barnmorska i fårhuset

Det har blivit ytterligare tillökning i fårhuset. Sju nya lamm har fötts de två senaste dygnen, varav tre stycken vita. Två tackor födde under gårdagen fem lamm och idag så har ytterligare en tacka fött två lamm. Och då komplikationer uppstod i samband med dagens förlossning fick min käre make agera barnmorska.

Pigga små lammungar!

Ivrigt letar de nyfödda lammen efter mammans mjölk och svansen viftar glatt fram och tillbaka då lammet hittar vad det letat efter.
Albin, som precis kommit hem efter några dagars vistelse hos sin mormor och morfar, var överlycklig åt de nya lammen när han kom hem.


Två vita lamm förlöstes under dagen med hjälp av makens insatser som barnmorska. Tackan hade krystat förgäves, utan att lyckas få ut lammet som fastnat. Maken drog försiktigt i lammets huvud medan tackan hjälpte till att krysta, och tillsammans lyckades de få ut lammet.
Detta skedde medan jag arbetade, så stackars maken ringde och frågade förtvivlat när jag skulle komma hem, eftersom han hade hand om vår lille bebis samtidigt som det var förlossning i fårhuset. Ja, tur är väl att den lille har en storebror som gärna hjälper till.

Det ser ändå ut som de två är rätt nöjda med sina insatster :-)

En lättad man och friska, skuttande lammungar mötte mig när jag strax efter lunch åter infann mig i hemmet. Och naturligtvis så väntade en bamsekram av äldste sonen, som längtat efter sin mamma medan han varit borta. Ord som värmer en mors hjärta.

Vårens första lamm har kommit...

I förrgår föddes vårens första lamm på gården. Tre svarta lamm mötte mig på rangliga ben när jag kom till fårhuset på morgonen. Alla tre var friska och krya och kämpade tappert med att få sin första di av mamman. Tackan hade gjort ett fantastiskt jobb och klarat hela förlossningen själv, som våra tackor oftast gör. Inget hör påsken till mer än nyfödda lammungar enligt mig.

Glad Påsk!