Träning i vinterhagen

Den senaste tiden har hundarna mest hjälpt till med det praktiska på gården. Det har inte blivit så mycket aktiv vallträning, utan mer hålla fåren medan vi utfodrar och hjälpa till vid klippningen m.m. Men nu har mannen plogat upp en plan på gärdet, så vi försiktigt kan smyga igång med träningen inför tävlingssäsong 2010. Tackorna är ju rätt så högdräktiga nu så vi tog det försiktigt, men jag tror både får och hundar njöt. Och fåren fick ju lite mer att röra sig på utomhus, det är ju inte så lätt för dem att pulsa i en halvmeter snö…

.

Godkänd Vallhund

Jag måste börja med att be om ursäkt för min bloggstiltjé. Snart kommer jag att vara aktiv igen… det lovar jag. Hösten har varit hektisk och jag har helt enkelt inte haft tid. Men nu kan jag inte låta bli att dela med mig av denna glada nyhet.


Efter tre misslyckade försök har äntligen min Bordercolliehane blivit godkänd vallhund. Vi började träningen tidigt i våras, och han har egentligen varit klar länge trots sin ringa ålder på dryga året, men det är väl också hans låga ålder som ställt till det för oss på tävlingsbanorna. Han har rent utav inte varit mogen för den press en tävling innebär. Men igår begav vi oss till Dalarna och en liten by som heter Bråfors jag, min far och TheLook Quickly Worker Boy. Här är resultatet:

TheLook Quickly Worker blir Godkänd Vallhund - Bråfors 091205

.

Grattis på 1-årsdagen

.

Foto: Nathalie Ädel

Idag blir han ett år vår minsting, The Looks Quickly Worker, som är en helt underbar vallhund. Han är en lekfull och tillgiven hund samtidigt som han redan är en fullfjädrad arbetskamrat. Worker Boy tar arbetet med fåren på största allvar och älskar nya utmaningar i träningshagen. Hans grund för vallningen sitter som ett smäck, han har fina utgångar, stannar bra och har bra djurkänsla. För någon vecka sedan började vi träna delningar, en uppgift han älskar och fattade omedelbart vad det gick ut på. Boy är koncentrerad och mjuk i sin vallning, samtidigt som han har ett bra tryck och kan sätta sprätt på de trögaste får. Vi känner oss redo att starta VP i Malung i september, där vi också kommer att starta IK1. En ettåring med framtiden framför sig, det känns som om vi skulle kunna gå långt tillsammans jag och min Worker Boy.

.

Godkänd vallhund och seger

Äntligen… klarade jag och min Bordercollietik vallhundsprovet, och Kaylie kan därmed titulera sig Godkänd vallhund. Men inte bara det… VI VANN också, av 13 startande ekipage.
Nervös som en galning var jag givetvis, men svärmor viskade i mitt öra att vara lugn och det gick ju vägen. Något krokigt och hetsigt blev det, och med en hejdundrande fart in i fållan, men klarade det gjorde vi. Totalpoängen blev 75 varav 39 i hämtet. Och sen fick vi vår efterlängtade stämpel i stamtavlan och en guldmedalj om halsen. Tänka sig, det kunde jag aldrig tro att vi skulle gå och vinna, vilken bonus :-)


Här kommer bildbeviset. Tack snälla Anna för att du filmade!

Klinthults Kayleigh Godkänd vallhund

Ps. I morgon kör lillen VP - TheLooks Quickly Worker "Boy"

Jag och startstolpen

Och så stod vi där igen, vid startstolpen på ett Vallhundsprov. Förutsättningarna var bästa tänkbara, fint väder, lugna får och en perfekt bana. Vi var bättre förberedda än någonsin. Kayleigh kunde sina moment väl. Men hon har en svaghet, nämligen den att hon ibland balanserar upp fåren mot människorna som ställer ut dem istället för mot mig.
Jag står där, kroppen skakar och munnen är så torr att jag knappt får ljud i visselpipan. Tävlingsnerver, knappast. Jag skickar henne vänster, hon håller ut fint, sen… händer det som jag var mest rädd för. Hon viker in för tidigt, exakt klockan tolv mot en av utställarna. Och vad gör jag, jo jag börjar hysteriskt skrika vänster, ut, bort. Stackars hunden blir alldeles förtvivlad och struntar i fåren och springer tillbaka till mig. Och där tog det slut på det vallhundsprovet.
Så här i efterhand, nu när jag haft tid att tänka, kan jag bara konstatera att jag naturligtvis borde ha låtit henne fortsätta som hon gjorde. Visserligen skulle fåren ha sätt fart åt fel håll och vi hade fått en massa poängavdrag, men hon skulle ha rett ut det och fört fåren till mig ändå. Nåväl, nu ska här tränas hämt med en massa människor i fårhagen, för om två veckor kör vi igen. Skam den som ger sig :-)
.

Vallning i Äppelbo

Vi börjar bli taggade för tävling nu, jag och hundarna. Tävlingssäsongen är i full gång, och jag och Kaylie tränar stenhårt nu för att hon ska bli godkänd vallhund. Förra årets tävlingssäsong fick ju ett abrupt slut, i och med att gumman bröt benet, men nu är benet läkt och vi vallar varje dag. För att förena nytta med nöje tog vi oss en tur till Äppelbo, jag och hundarna, till min lilla killes uppfödare TheLook. TheLooks Quickly Worker, eller Boy som jag kallar honom till vardags, har hunnit bli 10 månader och visar redan mycket goda egenskaper även han för att bli en godkänd vallhund i år. Tack Nathalie för att du tog emot oss och hade en VP bana iordningställd åt oss. Åh, vad roligt för Boy att få träffa sin mamma igen, även om han kanske tyckte lilla TheLooks Red Hot Tiffany var roligast att busa med.

Klinthults Kayleigh

Klinthults Kayleigh (Kaylie) vallar på TheLooks Gotlandsfår

TheLooks Quickly Worker

TheLooks Quickly Worker (Boy) in action. Här visar han upp sina goda vallegenskaper för sin uppfödare på besöket hos TheLook.



Mor och Son - Jeain och TheLooks Quickly Worker - så fina de är!

Fotograf: Nathalie Ädel

Fler bilder finns här. Tack för lånet!

Snörehab

Jag pratade med Kaylies veterinär idag, och hon ordinerade min hund att springa i djup snö för att benet skulle belastas mer, och på så vis läka bättre. Kan denna rehabiliteringsform passa bättre än nu? Knappast... så nu åker jag skidor över fälten, och hundarna springer bakom. Ja, snö är bra till mycket :)

Rehabilitering

Någonting under snön luktar riktigt gott

Apropå snö och skidor, när det gäller slalom, så har det varit en tuff träningsvecka. Med 17 minusgrader ute blir man lätt frusen om fingrar och tår i skidbacken, men sonen missar inte en chans att åka slalom, vilket vi gjort både igår och ikväll. Men nu har jag äntligen tinat efter en lång, varm dusch.
.

TheLook på besök

Min Bordercollie valps uppfödare Nathalie Ädel med hundar har varit på besök under dagen. Och med sig hade hon alla sina underbara hundar, däribland Worker Boy's mamma och syster. Och gissa om han hade roligt! Han blev alldeles till sig av alla Border collies som fyllde gården, så många att leka med på en gång, han njöt och lyssnade inte alls på inkallning som han vanligtvis gör. Mamma Jeain morrade lite först åt honom, men sen var det lek, liksom med syrran Enia, och Gemma var mycket intressant att leka med, för att inte tala om den lilla 10 veckors valpen (nyligen hemkommen från England). Tänk att få leka med någon som var mindre än han själv. Och för oss på två ben var det en fröjd att se sju Bordercollies i farten samtidigt...

Tyvärr blev det sämre med vallning, på grund av all snö som ligger. Varken får eller hundar orkar med det, speciellt inte med skaren som ligger.

Syskonen Enia och Worker Boy

Framifrån: Spot, Jeain, Gemma, Worker Boy och längst bak Enia

Valplek. TheLook's quickly syskon busar med lilla Spot

Boy & Spot

Intensiv lek mellan de små. Boy njuter av att leka med nån som är mindre än han själv

Och så slutligen en bild av syskonen igen, två av Quickly kullens valpar. - Vi vill inte sitta still när vi kan leka, därav den något sura uppsynen :-)

Tack Nathalie för besöket, så roligt för hundarna att träffas och så trevligt för oss att utbyta erfarenheter och lära känna varandra bättre.

Uppdatering: Titta in på TheLook's blogg för fler härliga bilder från gårdagen :-)
.

Ännu inte friskförklarad

.

Idag har vi åter en gång varit hos veterinären, för vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på. Det är många gånger nu, som vi rest de tolv milen för att ta två röntgenbilder på vallhundens ben. Men min älskade Kaylie, som bara väntar på att få börja arbeta igen, hennes ben är fortfarande inte läkt. Det såg visserligen mycket bättre ut den här gången, och hon har inte haltat på en dryg månad, men av någon anledning så läker benbrottet för sakta. Denna balansgång, benet ska belastas, men inte för mycket och inte för litet. Nåja, nu fick hon i alla fall tillåtelse att börja springa lite vid min sida, och gå sakta hos fåren, men det har hon fått gjort innan också, för att hennes rastlösa kropp ska få någon stimulans.
Men oj, vad hon längtar efter att få göra det här igen. Hennes livsuppgift.






Åh, jag vill ju komma igång och träna med henne, så vi kan få det där vallhundsprovet gjort, suck...

Alster ur byrålådan inom kort...

.

Mörkret omsluter mig
utanför lager av kläder viner kylan
Hundarna tassar vid min sida
vi går genom mörk skog
Alla tre i våra egna tankar

och en stund för oss själva

-mina tankar efter en kvällspromenad

Idag har mannen klippt alla får... tack min make för den arbetsmyra du är! Om en knapp månad börjar våra tackor att lamma, och då är de nyfriserade så att de små lammen lätt hittar sin mat. Nu kommer tackorna att äta mer, och lammen i magarna att växa sig till friska och starka lammungar. För nu hoppas vi på många lamm, och några tackor ser riktigt stora ut, så det verkar ju lovande...

Och imorn tänker jag bjuda på ett alster ur byrålådan här på bloggen...

Nya framsteg...

Jag förundras var gång jag tar Worker Boy med mig till fårhagen över vilka fantastiska framsteg han gör, blott fyra månader gammal. Han kunskaper och instinkter är otroliga, och kanske beror det på de fina skotska och irländska linjerna från hans föräldrar.
Eftersom han är så ung så har jag inte börjat med "riktig" vallträning ännu, utan bara låtit honom busvalla lite för att tända honom, samt tränat lydnaden både med och utan får. Men idag fick den lilla valpen mig att tappa hakan åter en gång.
Jag tog ut en liten flock om fem tackor i hagen, och Boy rusar genast iväg för att balansera upp dem. Sen kommer han till mig på inkallning, bara det en bedrift för hans låga ålder (det är en sak att lyda till vardags, och en helt annan när det finns får i närheten). Vi har börjat träna lite på Walk on - kommandot (framåt), och döm om min förvåning när jag ger honom kommandot, utan att egentligen förvänta mig något, när han sakta går rakt mot fåren. Jag ger honom Lay down (ligg), och han lägger sig. Det måste vara en tillfällighet, tänker jag men fortsätter ändå. Men matte, vad tror du om din valp?... han fortsätter på detta vis över hela fältet och flyttar lugnt och metodiskt flocken över hela fältet. När jag sedan ger honom "schschhh", springer han runt och balanserar upp. Vad ska det bli av detta underverk? Detta ger mig naturligtvis stora förhoppningar inför vallhundsåret 2009, och tack Nathalie för vår nye arbetskamrat!

Tyvärr så fick jag inte med kameran ut idag, men jag bjuder på en några dagar gammal vinterbild istället.

Barnarbete?

Idag har det röjts i beteshagarna. Vi har dragit ris och ordnat fina vedhögar, som visserligen kräver mer arbete innan den är färdig för att värma vårt hus, men den har minnsann värmt oss i dagens minusgrader också. Ja, veden värmer många gånger innan den är färdig som bränsle.

Och tur är det väl att sonen gillar att arbeta. När jag i morse frågade honom om han ville åka skridskor eller hjälpa till med veden, svarade han:

- Jag vill arbeta med veden såklart.

En riktigt duktig hjälpreda är han också, vår sexåring. Men efter att ha intagit massäcken frös han om fingrarna och gick hem till några välförtjänta race på datorn med Colin McRae.

Och fint blev det. Fåren får fräscha hagar till våren, och vi får öppna landskap samt värme i stugan. Hundarna var naturligtvis också med på dagens arbete, fastän de lekte mest :-)

Gott nytt år!

En härligt strålande sol har årets sista dag bjudit oss på, och vi passade på att njuta av den korta dagens soltimmar. Fåren letade sig ut ur fårhuset för att få lite solljus på sig, jag och Worker Boy tog tillfället i akt och busvallade lite. Vår lilla gosiga valp fyllde 4 månader igår!

GOTT NYTT ÅR!

Andra sidan flocken - ett mål på vägen är nått

Worker Boy har fått känna på fåren under några dagar, och jag är glad att se att han redan har tänt på dessa roliga varelser, som flyttar sig för honom. Först ville han bara jaga dem, men ganska snart förstod han, och ville ta sig till andra sidan flocken. Så det är bara att konstatera att första steget mot en fungerande vallhund är taget. Nu är det bara resten kvar... haha. Nåja, det tar sin tid, men här kommer i alla fall bildbeviset på att han har tänt:

Worker Boy 3 månader busvallar from Victoria Olsson on Vimeo.

Ps. De kommandon jag ger är till min vuxna vallhund, som är med och håller koll på läget.

Kolla in Vallhundsprovet

Min BC valp är en så kallad livmoderimport, vilket gör att han inte blir registrerad förrän modern avlagt godkänt vallhundprov. En prestation mamma Jeain nu klarat av under helgens tävlingar nere i Maglarp i Skåne.
För fyra månader sedan kom Jeain dräktig till Sverige från Skottland, och när man tänker på vad mycket denna tik gått igenom den senaste tiden (varit dräktig, tagit hand om valpar i 8 veckor, haft livmodersinflamation och tränat vallning), så blir man mycket imponerad över hennes fina insats och höga poäng. Här kommer bildbeviset av tävlingsinsaten:




Jeain blir Godkänd Vallhund from Kennel TheLook on Vimeo.


Och för er som inte vet hur ett vallhundsprov går till:
Föraren står vid startstolpen, och får inte lämna denna förrän hunden hämtat fåren och fört dem till föraren. På ett VP är hämtet 100 meter. Föraren skickar hunden, antingen höger eller vänster, och hunden ska då göra en fin båge runt fåren och lugnt driva dessa mot föraren och startstolpen, runda startstolpen för att sedan påbörja en fösning genom grindar. Hunden föser då fåren framför sig, medan föraren går bakom och styr hunden. När fåren passerat första grinden påbörjas drivningen. Föraren går då först med fåren efter sig och hunden längst bak, driver så genom nästa grindöppning, för att sedan fortsätta drivningen mot en fålla. Framme vid fållen skall föraren öppna grinden och låta hunden driva in fåren i fållan, stänga grinden för att sedan släppa in hunden, som lugnt och sansat ska ta kontroll över fåren inne i fållan och sedan lugnt driva ut dem ur fållan igen. Väl ute ska hunden ta kontroll över flocken igen. Provet är nu klart och hunden är förhoppningsvis godkänd.

Min treåriga tik har ännu inte klarat detta, något jag själv tror hon skulle ha gjort den här säsongen om hon inte brutit benet. Tidigt i höstas bröt min Kaylie benet under en skogspromenad, då hon halkade på en sten. Det blev operation och en natt på djursjukhus, för att sedan påbörja en lång rehabilitering, som pågår ännu. Hon får inte springa och absolut inte valla. Ibland har arbetet med djuren på gården krävt en hund, och då har jag använt henne försiktigt, genom att lägga henne och hålla fåren osv.
Denna olycka satte givetvis stopp för både Karin Söderberg-kurs och tävlingar som vi anmält oss till. Men vi får ta nya tag till våren, och nu har jag ju två hundar att träna med, så vi får väl se vem utav dem som blir godkänd först.

Mamma Jean tränar bana

Min Bc valps mamma, Jean och hennes förare Nathalie Ädel, tränar bana inför tävlingar nere i Skåne kommande helg. Worker Boy med familj önskar Lycka till!

Jeain tränat bana from Kennel TheLook on Vimeo.

Vilken syster han har min BC valp

Kolla in Worker Boy's syrra, The Looks Quickly Enia, vad hon kan, bara 12 veckor gammal.


Enia 12veckor vallar from Kennel TheLook on Vimeo.

Valpinfo!

Idag har Worker Boy fått hälsa lite på fåren igen, och intresset för dem går inte att ta miste på. Jag passade även på att göra några lydnadsövningar med honom när fåren var i närheten. Lika bra att han lär sig från start att han ska lyda, även när dessa roliga varelser är i närheten. Inkallningen funkar, han lystrar på sitt namn och han satte sig faktiskt flera gånger när jag idag började träna in "sitt", och så förstår han "no" också, en förutsättning för att man ska lyckas med lydnaden. Ja... så mycket mer kan man väl inte begära av en nio veckor gammal valp. Jag är så nöjd med vår nye vän, och jag tror han gillar oss med :-) ...vi får i alla fall mängder av pussar och slick i öronen av honom.

Worker Boy 9 veckor.

Ett litet äventyr med en daggmask...

...så spännande!

Vår nye vän och blivande arbetskamrat

Nu har vår nye familjemedlem kommit till oss. Kaylies nye vän, och min nye arbetskamrat… nåja, det dröjer väl ett tag innan vi kan arbeta tillsammans, men det ska bli otroligt spännande att få lägga grunden till en ny vallhund. Visst är min tre år gamla tik en duktig vallare, men att nu, ett antal erfarenheter rikare få uppfostra ytterligare en vallhund känns som ett privilegium och det ska bli riktigt kul!
Worker Boy, som vår lille Bordercollie valp heter, hämtade vi hem från TheLook i Äppelbo under helgen. Mamma Jeain kommer från Skottland och pappa Dan kommer från Irland, så rötterna från Bordercolliens hemland ligger nära, och mamma Jeain visade upp fina vallningsegenskaper för oss under besöket i hennes nya hem i Dalarna.

Välkommen till ditt nya hem Worker Boy!

Kaylie ligger och har koll på fåren, och bryr sig inte det minsta om någon leksugen valp just nu. Men det första mötet mellan de två blev mycket lyckat, båda viftade glatt på svansen. Dock sa Kaylie ifrån när Worker Boy försökte dia henne, där gick gränsen, men leker med varandra gör de (när det inte finns får i närheten vill säga).

Hoppsan, jag tror minsann att Worker Boy redan visar lust till att valla han också. Fåren fångade åtminstone hans intresse. Det verkar ju lovande :-)


Det är inte lätt att vara katt här på gården. Nu med två vallhundar som vaktar kattens steg.

Ett hämt på banan - sen var det över...

Så stod vi där, laddade vid startstolpen. Regnet öste ner, en blixt blekade över fältet och åskan mullrade kraftigt. Och vi skulle precis starta vårt absolut första VP (vallhundprov), min hund och jag. Fåren uppenbarade sig på hämtningsplatsen 100 meter bort, alla stående åt olika håll, kanske skrämda av åskan som gick över nejden. Får brukar nämligen vanligtvis flocka sig och stå med nosen åt samma håll, men så gjorde inte vår vallgrupp på fem får.
Vi anlände tidigt till tävlingen, för att se de föregående ekipagen, som tävlade i IK1. Jag kände mig någotsånär lugn, tyckte Gotlandsfåren rörde sig tämligen lugnt och fint. Men så blev det då till sist vår tur. Kaylie var laddad, hade gjort några lydnadsövningar och hon var väl rastad. Mannen som tagit fram fåren gav oss tecken att det var klart att starta. Efter många avvägningar bestämde jag mig slutligen för att skicka hunden vänster, trots ett tydligt drag åt vänster hos fåren. Regnet smattrade i marken när jag visslade vänster. Hunden vek av fint och höll ut bra, men när hon hundra meter bort närmade sig fåren smet hon in alldeles för tätt bakom dem. Förödande. Fåren delade på sig och skenade åt vänster, vilket jag naturligtvis befarat. I ett sista försök att rädda situationen saktade jag in hunden och gav henne ett nytt vänsterkommando, men det var försent. Fåren hade kommit av banan och domaren (som satt torr under tak i bilen) tutade för att markera att jag var diskvalificerad. Synd, vi som var så laddade, men vi får ta nya tag i Tunarp i oktober. Innan dess ska jag gå en Karin Söderberg - kurs, där jag förhoppningsvis får tips om hur jag kan lära hunden att känna av sitt eget tryck på olika djur. Problemet är att mina egna får är så tröga, vilket naturligtvis lärt Kaylie att det inte är nödvändigt att hålla ut så mycket. Men eftersom hon ändå flankar bra, så borde det väl inte vara någon omöjlighet. Så nu återstår bara att träna vidare. Det är klart att en sån go och duktig vallare (som hon trots allt är) ska bli en godkänd vallhund.