Proffsvallning

Okej, med risk för att vara aningen tjatig om vallhundar...men det är ju sååå kul!

Så här ser det ut när proffs jobbar. Det är Mosse Magnusson, rankad etta i landslaget, och hans Jim som gör ett IK2.

Valpinfo!

Idag har Worker Boy fått hälsa lite på fåren igen, och intresset för dem går inte att ta miste på. Jag passade även på att göra några lydnadsövningar med honom när fåren var i närheten. Lika bra att han lär sig från start att han ska lyda, även när dessa roliga varelser är i närheten. Inkallningen funkar, han lystrar på sitt namn och han satte sig faktiskt flera gånger när jag idag började träna in "sitt", och så förstår han "no" också, en förutsättning för att man ska lyckas med lydnaden. Ja... så mycket mer kan man väl inte begära av en nio veckor gammal valp. Jag är så nöjd med vår nye vän, och jag tror han gillar oss med :-) ...vi får i alla fall mängder av pussar och slick i öronen av honom.

Worker Boy 9 veckor.

Ett litet äventyr med en daggmask...

...så spännande!

Lite om livet med vallhundar

Jag hittade ett så bra klipp, som visar vad livet med vallhundar går ut på. Titta och njut!

Klippet kommer från en Northern Lights Border Collies i Skottland.

Grattis mina pojkar

Idag fyller två av mina killar år. Min äldste son föddes för sex år sedan, på sin pappas födelsedag. Då, för sex år sedan, fick min älskade man en födelsedagspresent som jag aldrig mer kommer att kunna ge honom, ett nyfött barn, bara två timmar in på hans egen födelsedag. Kanske var det meningen, att de två skulle dela dag, för mer lika än vad far och son är tror jag inte går att bli.
Sen den dagen för sex år sedan har min man delat firandet med vår son, något som ingen av dem har något emot. Det har roligt och delar en speciell dag tillsammans. Hur stora är egentligen oddsen att ens eget barn ska födas på ens egen födelsedag?
Det har varit ett händelsefyllt år för Albin, som har fått ta del av livet som storebror, och allt vad det innebär. Han har också börjat skolan, vilket har varit en stor förändring, och då enbart positivt. Varje dag har han sprätt upp så lätt från sin nattsömn, ivrig att komma iväg till skolan. Och där, i skolan, är det allra roligast att jobba i böckerna, just nu ”Min andra skolbok”.
Nu dukas det fest igen på Hagen, och Alla helgons dag som det är så har Albin naturligtvis bestämt att det ska vara spökfest!

Morgonens kladdkaka, som beställdes speciellt till frukost.

Smått och stort från året som gått:

Finklädd för sin lillebrors dop.


En helt vanlig sommardag på åkern.

Albin går mot sin livs första skoldag.

På fisketur en fin sommarkväll med pappa.

Bad och lek med lillbrorsan vid vår egen lilla badplats.

Arbetardags, som det ofta är här på gården, och då är det en självklarhet för Albin att få vara med.

Flickorna från USA, som besökte oss under tre veckor i somras. Albin älskade att ha två tonårsflickor i huset att busa med.

Pappa tog Albin med till Göteborg för att se på Monster Jam, en mycket uppskattad upplevelse.

En lerig dag på fyrhjulingen.

På hugget i pisten. Detta var året som Albin seriöst började sin slalomträning, vilket resulterade i en vinst i Rackstad Cup.

Fototmodell tillsammans med klasskamraten Linnéa. När mamma ska jobba kan det hända att de runt omkring får rycka in på diverse uppdrag. Detta är för AN's modesidor, våren 2008.

Snöängel.

En ros till mina älskade pojkar på er dag!

GRATTIS

De första stegen i livet!

Idag kom dom...det som alla småbarnsföräldrar av någon konstig anledning väntar på. De första stegen. Jo, idag tog min lilla ettåring sina första steg, sammanhängande i en följd. Och det är klart man blir stolt och alldeles varm i hjärtat, när man ser vad sin "lille" bebis klarar av. Ja, det är väl bara att konstatera, bebistiden är snart över, men det lär väl dröja några år till innan han lämnar boet åtminstone. Här kommer i alla fall bildbeviset:

Här laddar han...

...och där är han iväg...

Yes, han klarar det!

Ps. jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvalitén, det var vad som åstadkoms i stridens hetta :-)

Vår nye vän och blivande arbetskamrat

Nu har vår nye familjemedlem kommit till oss. Kaylies nye vän, och min nye arbetskamrat… nåja, det dröjer väl ett tag innan vi kan arbeta tillsammans, men det ska bli otroligt spännande att få lägga grunden till en ny vallhund. Visst är min tre år gamla tik en duktig vallare, men att nu, ett antal erfarenheter rikare få uppfostra ytterligare en vallhund känns som ett privilegium och det ska bli riktigt kul!
Worker Boy, som vår lille Bordercollie valp heter, hämtade vi hem från TheLook i Äppelbo under helgen. Mamma Jeain kommer från Skottland och pappa Dan kommer från Irland, så rötterna från Bordercolliens hemland ligger nära, och mamma Jeain visade upp fina vallningsegenskaper för oss under besöket i hennes nya hem i Dalarna.

Välkommen till ditt nya hem Worker Boy!

Kaylie ligger och har koll på fåren, och bryr sig inte det minsta om någon leksugen valp just nu. Men det första mötet mellan de två blev mycket lyckat, båda viftade glatt på svansen. Dock sa Kaylie ifrån när Worker Boy försökte dia henne, där gick gränsen, men leker med varandra gör de (när det inte finns får i närheten vill säga).

Hoppsan, jag tror minsann att Worker Boy redan visar lust till att valla han också. Fåren fångade åtminstone hans intresse. Det verkar ju lovande :-)


Det är inte lätt att vara katt här på gården. Nu med två vallhundar som vaktar kattens steg.

Längtan...

...den här kom på posten idag... Och det gör inte min längtan mindre. 1 och 1/2 år har gått sedan vi sist besökte Jämtlands härliga fjälltopp, och som alltid så här på hösten, så börjar det klia i mina skidnerver. Att äldsta sonen dessutom flera gånger i veckan pratar om att han vill åka till björnarna i Åre gör inte heller, varken min eller hans, längtan lindrigare. Men...att dra till fjällen med en 1-åring känns som ett onödigt stort projekt just nu. Så... Skutan får nog vänta på oss ytterligare ett år, men då kommer vi definitivt!
Att få släppa på nedför Gästrappets härliga brant är ju bara så underbart, för att inte tala om utsikten från toppen av Åreskutan...om det ändå inte vore så långt till detta underbara vinterparadis...

Härliga höst

Det gamla äppelträdets stolta krona måste förevigas. Visst är hon vacker i sin höstskrud? Men till våren ska hon beskäras. Rejält. Äpplena faller så högt ifrån att de blir sönderslagna av fallet, nej sådant spill går inte an.
Nu har all fallfrukt städats bort, och det fanns får som blev mycket glada över läckerheterna. Höstbetet äts förvisso, men vad är det urlakade gräset mot saftiga äpplen. Vackra höstlöv äts och idisslas också dem med glädje.

Annars måste jag säga: Vad underbar hösten är, när solens strålar träffar dimman och lättar upp mot en underbar klar höstdag. Luften är krispig och skön, och allt har intagit ett lugnare tempo. Alla färger är som godis för sinnet. Jag njuter.

Även om gräset fortfarande är grönt, så finns det massor av nyttigheter i hagen. Och visst ser det härligt ut att ligga omgiven av lönnlöv och idissla i höstens ljumma solljus!

Jagad joggare...

Utan en tanke på älgjakt ger jag mig denna morgon ut på en joggingrunda i skogen. En fin slinga i åldrig skog som brukar ge mig kraft och energi. Efter ett tag noterar jag hundskall, och det är då som jag inser mitt misstag. Det pågår ju älgjakt i skogarna. Jag försöker att lokalisera hundarnas skall, det verkar som om min runda går runt hundarnas ivriga skall. Men vad gör man. Jag befinner mig två kilometer in i skogen, det är bara att springa vidare.
När jag närmar mig byvägen igen ser jag en grönklädd man med orangefärgat band i hatten. Sen hörs ett skott, och strax därefter ytterligare ett. Med ipodens snäckor väl inklämda i öronen vinkar jag glatt på jägaren och springer förbi. Skotten låtsats jag naturligtvis inte om att jag hört. Så väl hemma efter dagens motionsintag kan jag väl konstatera att det är tur jag lever. Men kanske hjälpte jag till att få älgen i rätt läge… vem vet?

Ett år av kärlek

Ett år har gått sedan jag låg och såg de färgsprakande lönnlöven dansa utanför sjukhusfönstret medan jag födde min son.
Idag, ett år senare ser dagen likadan ut. Strålande sol och färgglada höstlöv som leker i vinden. Men nu dukas det för kalas istället för att föda barn. Tänk vad ofantligt fort det här året gått. Min lilla bebis kan nu vinglande stå på egna ben, och tre ord har han lärt sig, pappa, mamma och hej.

Ett litet axplock av året som gått: Uppdaterat

11 månader

11 månader


11 månader



Klart att Edwin måste få vara med pappa och gräva. 11 månader




6 månader

Min bror Edwin

Min lille, lille bror
kom till världen utan skor.
Min lillebror är så söt
hans lilla huvud ska nu i blöt.
Så fin han är i klänning
min söte lillebror ska heta Edwin.

/lästes av Albin i kyrkan

Dopet. 4 månader

Fotomodell för Levi's. 3 månader

Vänner som delar på lammskinnet. 2 månader

100% hemstickad ull. 2 månader

1 dag gammal.


Nyfödd

Så stolta och tacksamma vi är över att få vara föräldrar till just våra pojkar!