Två år som ett äkta par...

...ja, för två år sedan idag sade vi ja tillvarandra, min man och jag. Även om vi hade många år tillsammans även före det, så var det ändå en mycket speciell dag. Den dag då vi blev man och hustru. Jag minns fortfarande hur jag på skakande ben vandrade kyrkgången fram, hand i hand med min blivande man och sonen som gick framför oss. Det var en fantastisk dag, som jag kommer att minnas hela livet. Och jag älskar fortfarande min man oändligt mycket.

Ett möte mellan två förälskade. Vi hade så kul längs den slingriga grusvägen i skogen, då vi åkte nedcabbat från kyrkan och stannade då och då för att fotografen såg ett perfekt motiv. Vi myste där i baksätet på bilen medan sonen fick sitta fram hos sin gudfar, som körde bilen.

Fotograf: Rune Johansson

.

Sommarens godis...

Detta ljuvliga bär, som är det godaste bär som finns. Så sött och syrligt på samma gång, och så vackert dessutom. Och ikväll har jag och sonen plockat några mjölkkannor fulla av just detta fantastiska bär, Hallonet. Synd bara att brännässlorna är dess nämsta vän, vilket kräver storstövlar och långbyxor där man grenar sig väg ibland snåren. Och farligt är, att börja äta av godiset medan man plockar. Det finns då en viss risk att det inte blir så mycket i kannan.
Sonen kallar vår bärträdgård för frukthallen, och i frukthallen har vi travat runt medan hunden jagat katten. Och tänk vad mycket vi hunnit samtala om, jag och sonen, medan vi blivit röda om fingrarna av bären och knotten har kliat i huvudet. Men roligt har vi haft...och här är resultatet!

Första hjälpen

Femåringen är inne på sin tredje vecka i simskolan, och idag var det livräddning och första hjälpen på schemat. Albin har pratat om en docka sedan simskolan drog igång, och idag förstod jag var det var han väntat så ivrigt på. Mun mot mun - dockan, såklart! Eleverna lyssnande flitigt på vad simläraren sa om olyckshändelser och hur man skulle bete sig om olyckan var framme. Och sedan fick alla testa att ge dockan konstgjord andning. Så spännande för barnen, och så otroligt bra att ge kunskapen redan vid fem års ålder.

Efter att andningen var avklarad fick barnen prova på att kasta i en livboj, och sedan skulle läraren visa hur man hjälpte en person i nöd upp på bryggan. Vattnet var kallt och eleverna stod huttrande på bryggan när läraren efterlyste en frivillig som hon kunde visa på. Och vem anmäler sig frivilligt? Jo naturligtvis min son, vattendjuret, som gärna badar obegränsat trots futtiga 18 grader i vattnet.

Dela av lammen - inte det lättaste...

Iförda sina cowboyhattar, gjorde sig killarna i familjen (utom lillen då förstås:-))redo att flytta får i helgen. Och Albin passade på att nypa sig några nymogna hallon innan det stora uppdraget: Nämligen att flytta alla tackor med lamm till en hage, för att sedan därifrån kunna dela av lammen. Flytten gick bra och hunden skötte sig bra då hon föste djuren över fälten.

Värre var det några dagar senare då vi skulle flytta tillbaka tackorna till samma hage och låta lammen gå kvar. Vanligtvis så brukar tackorna vara glada åt att bli av med de stora lammen, varför vi valde att flytta tackorna från lammen. Men icke, efter fem minuter kom alla sju tackorna vackert galopperande tillbaka till sina bäande lamm. Så vi gör väl ett nytt försök om ett par dar...antar jag!

Two weeks is such a short time

My dear little sister from America has visit me for two weeks. It's only been a year since I last met her, but it's been so great to spend time with her again. She usually lives in Pennsylvania, where she's in High School. I'm so happy that she decided to visit me during her summerbreak this year. But two weeks went by so fast, and it was already time for her to leave yesterday.
We have done lots of thing together like, seen the Royal Palace in Stockholm and, of course, has a lot of shopping been done in the capital of Sweden.

My sister also brought a friend, and both got to live the countrylife I'm living. They loved to pick wild strawberries that they thread on a straw of grass. A very typical and traditionell Swedish childhood, but so new and exciting for Americans. A piece of Swedish culture is brought over to the States :-)

Since the girls arrived during the inbringing period of hay, they got to be a part of that. During some hot and sunny days we did the hay on the farm, and the girls were happy to help out. They figured it was a lot of work though :-)

And, of course, another Swedish childhood tradition was brought home when we finished the haybringing by sleeping in the haybarn, surronded by the smell of fresh hay.

En ny idol

En strålande glad och ivrig kille kom hem efter att ha tillbringat helgen i Göteborg. Gårdagen spenderades på Liseberg, men resans höjdpunkt gick av stapeln idag. På Ullevi. Monster Jam var på besök i Sverige och naturligtvis hade Pit party biljetter införskaffats av min make, som nog njöt lika mycket han av helgens nöjestripp. Förmiddagen bestod av att att vandra runt bland enorma monster trucks. Sonen hade givetvis autografblocket i högsta hugg och fick signeringar av både El Toro, Monster muff och Superman.


När så eftermiddagens show drog igång satt familjen två äldsta pojkar bänkade och sögs med av mullrande V-åttor på 1500 hästkrafter och raka rör. Exploderande bengaliska eldar, rök, smuts och lera fyllde sedan föreställningen när monster trucksen körde över både bilar och husvagnar. Rattar och däck flög och sonen berättade stolt över vilken cool show han sett när han kom hem. Idolen efter showen var vinnaren El Toro Loco, men fjolårsmästaren Grave Digger var också en favorit.

Till Mamma på Mors dag!

Grattis mamma

En bukett Liljekonvaljer till dig på mors dag...

Schlageryra!

Bänkade framför teven med vin och ost, tillbringade vi givetvis gårdagskvällen med att se på Eurovisionen. Och jag slogs ganska snart av att årets upplaga höll högre klass än vanligt, för en gångs skull hade jag svårt att välja ut en favorit. Men när omröstningen började och Grekland snabbt tog sig upp i topp miste jag förhoppningen om att "rätt låt" skulle vinna, denna sötsliskiga tonårspop, som Greklands bidrag bestod av. Men lyckligtvis så vann inte Grekland. Rysslands låt var helt klart värd att vinna och även om det, enligt mig, inte var den bästa låten, så var det definitivt en bra låt. Mina egna favoriter var Lettland, Frankrike och Danmark, och måste jag välja en av dessa så får det bli Danmark. En helt underbar låt som omedelbart föll mig i smaken, med en bra melodi och en text som gjorde att man genast ville sjunga med. Frankrikes bidrag var soft, härligt och annorlunda medan Lettlands var en riktig schlager.
Att Perrelli inte skulle nå en topplacerning med sin "Hero" hade jag inte väntat mig, och när hela startfältet var samlat så insåg man verkligen att Sveriges bidrag inte höll måttet. Personligen så tror jag att Rongedal hade givit oss en mycket bättre placering. Sen kan man ju alltid diskutera den politiska röstningen som övertagit arrangemanget, och hur stor betydelse musikskapandet egentligen har.

Ny tidskrift

Äntligen. En tidskrift om den skrivande processen är något jag saknat i tidningshyllorna. För övrigt också en bra artikel på SvD om författaryrket och med intressanta artiklar om andra författares skrivprocesser.

Vårdträdet!

Vi har planterat ett vårdträd, något vi funderat på ett tag och tyckte det passade bra nu när glasverandan var klar. I det soliga söderläget behövs skuggan av ett träd som breder ut sina grenar, även om vi nog får vänta några år på det :-)
Efter ett besök på ortens handelsträdgård beslutade vi oss för en Lind, då detta skulle vara det kulturhistoriskt rätta trädet att ha som vårdträd.


På många gårdar planterades en lind som vårdträd, eftersom det ansågs vara ett hälsobringande träd. I linden bodde älvor, tomtar och kanske också den fruktade lindormen. /Hämtat från Slöjden i skogen.


Mitt på gården planterades förr ett vårdträd, som till exempel en alm, lönn eller lind. Vårdträdet fanns med i släktens begynnelse och följde dess framväxt, generation efter generation.
Ibland trodde man att de avlidnas själar bodde i vårdträdet. Därför tog man väl hand om trädet, det var en garanti för gårdens lycka.
Seden att plantera ett vårdträd har anknytning till gamla nordiska offerlundar. I lundarna var träden heliga och man offrade till dem för välgång/Hämtat från Trädet som symbol.


Ja, vi får väl se om trädet bringar vår familj lycka. Men vi ska i alla fall vara rädda om det och vårda det ömt. Att det också sägs vara bra för kärlekslivet och att te på dess blad sägs ha en lugnande effekt är väl ingen nackdel. Till vårt vårdträds ära, lägger jag nu ut en dikt av Viktor Rydberg anno 1914:


VÅRDTRÄDET.
Till Agathe och Richert von Koch.
På odalmannens gård stod åldrig lind, ättens vördade träd, med väldig krona och stam, runristad av tjugu släktled.
Stormen kom, starkare än i mannaminne: det härliga trädet, tyngt av åren, föll.
Husets folk stod sörjande kring den fallna. Silverhårig farfader, som frestat nittio vintrar,
smekte med vissnad hand hennes vindfarna bark och sade:
Vi skiljas ej, du dör ej. Du skall leva i en dotter, en stark telning från din stam. I dig själv levde en moder, som, när Midgard var tusen år yngre än nu, sköt upp ur dess mull och skänkte svalka åt fäder, vilkas namn förnimmas på Sagas mun, om de ej tonat bort i tidernas fjärran.
Och din dotter skall växa, välsignad av de himmelska, och med susande krona för släkten, som komma, förtälja de sagor, som du förtalt för svunna släkten, och lyfta, som du, lyssnande andar till evighetstankar.
Vad äldst jag minns är min moders blick och därnäst dig, mina dagars vän!

Som barn jag sövdes av ditt sus: tyngda ögon sökte ännu i saltakets glugg ditt gungande bladverk, där det dallrade i dejligt solljus eller skymtade mot skymningens stjärnor.
Min första idrott var, när förvägen klättrare hann din högsta gren och såg där med tjusad syn, med spirande längtan till ledungsfärder, i guldglitter det gränslösa, himmelspeglande havet.
Jag minns så väl: dina vingade gäster skydde icke den obevingade. Av ålder fanns ett fridsförbund
emellan min ätt och dina åbor. Trygg kvittrade trädpiplärkan, staren lockade, lövsångaren sjöng sin vackra visa bredvid mig.
När jag som yngling återkom, sen fjärran med seglens svan jag färdats, sökte min blick hän över slätten i blånat avstånd ditt bladverks rundning, och när jag hunnit till hemmets grind, viskade du till välkomsthälsning mina bästa barndomsminnen och mina löften för livet.
Hur skön jag såg dig den sommardag, då hem jag förde min fagra brud!

Hur slösande du slöjat dig i dina väna blomstervippor! Aldrig göt du ljuvare din ångas doft i aftonluften än när solen, som lyst den lyckliga dag, sjönk ned under skimrande skyar.
Ej månde vi skiljas, du minnesrika! Du flyttar nu in i fädernas sal; ty ditt virke skall slöjdas i sinnrik snidning till högsätesstolpar och heliga bilder, som tyda i tecken tidernas gåtor och mana till manlig levnad de mina. Ditt virke skall slöjdas till värnande sköldar att lyftas framför lag och frihet; med järnet spetsas till spjutstänger
att föras i fejd för fosterjorden av mina söners modige söner i Svealandens kämpars led.

Ask vet jag stånda, nämnd Yggdrasil: den är det väldiga alltets vårdträd. Världar på dess grenar vila, dess rot rann upp ur rymdernas djup.
Det ljus, som i trädets krona gjuter livets friskhet, färg och fägring, menar man, kommer ur mänskovärlden, ur tidernas goda tankar och dåd.
Men Nidhögg gnager i rotens nätverk,
och gift han in i såren gjuter; det, menar man, kommer ur mänskovärlden, ur tidernas onda tankar och dåd.
Nornan har sagt: det närmar sig dagar, som ymnigt nära Nidhöggsgiftet. Lärkans ljuva sång då lönas med pilens järn i sångarhjärtat; gisslet sargar suckande dragarn till tack för mödan i middagshettan. Stolt går med otyngd skuldra den starke, den svage bär sin börda och hans. Bonden fäller, fal för vinning, med egen hand sin ätts vårdträd. Det flyktiga nu vill njuta sitt eget, men ej kedja forntid och framtid samman. Så lossas hävdernas heliga länkar. Himmelssyner hägra ej mera. Rättens runor ristas av våldet. Som gudar dyrkas Lusta och Guld.
Då klagar Yggdrasils träd och kvider, då gulnar lummigt lövvalv och glesnar. Det lider fram mot fimbulvinterns förutsagda fasors natt.
Hårt är i världen, hisklig orätt, dukade bord för lustans döttrar, hungerns död vid dygdig moders sinade bröst för trälens barn.
Då klagar Yggdrasils träd och kvider, dess grenar gnissla för isiga ilar. Det skymnar fram mot fimbulvinterns förutsagda fasors natt.
Bröder månde bröders bane varda, slitas månde systrars söners frändskap. Hårt är i världen, hiskliga laster, yxtid, knivtid med kluvna sköldar.»
Yggdrasil kvider med kronan skövlad, nu skälver dess starka stam till roten, skalvet skakar jordens grunder, flammor stiga ur fjällens djup.
Solen brann ut, natten är inne,
stormar ryta i öde rymder. Men högre dånar Heimdallsluren, som skallar till skapelsens sista strid.
Upp slås avgrundsportar, ättehögarnas grifter öppnas. De, som levat, återlivas att hävda sitt rum i härarnas led.
Spjutsvingande skaror spränga åt skilda håll på snabba hästar dit, där hon fladdrar, Lokes fana, dit, där hon glänser, Balder den godes.
Vilt de blandas i vapenträngsel,
lyst av brinnande världars lågor. Vinner Loke? Vinner Balder? Segrar det onda eller det goda?
Stridens vågs skålar vackla -- alla vi lade där våra lod -- tills i frälsningens vågskål fäller onämnd Gud sin godhets vikter. Det onda varder då till intet, rymdernas brand var en reningseld.
Sen stiger ur djupet en skönare jord, där våren leker kring livets källor. Utöver den breder Yggdrasil, alltets vårdträd, en vänare krona.

Syndfritt släkte samlas där till evig glädje i ljusets salar, och oskuldstidens tavlor, de gyllne, hittas i gräset vid härlig stam.