torsdag 11 december 2008

Årets hus


Medan snön har yrat utanför fönstren har vi ägnat oss åt lite julpyssel här i huset. Årets upplaga av pepparkaksmodellen av vårt hus är klar, och sonen parkerade som vanligt ett par bilar utanför, då det stod klart.








Julens köksfönster pyntat som det ska



God Jul


onsdag 10 december 2008

Ett nytt kapitel...


Sakta, sakta växer min andra deckare fram. Uppföljaren. Ibland går det flera veckor mellan mitt skrivande på den, och så plötsligt så sätter jag mig framför laptopen och ytterligare ett kapitel växer fram. Då känner jag mig nöjd med mig själv. I flera dagar kan jag gå omkring och må bra, för att jag kommit ytterligare en liten bit på vägen mot mitt mål. Däremellan så arbetas historien fram i mitt huvud, allra bäst när jag duschar av nån underlig anledning. Många idéer har nämligen kläckts just i duschen (kanske en av anledningarna till att jag tycker om att duscha länge). Ja, alla vi skrivande filurer har väl våra knep, när det gäller just skrivandet. Vad är ditt?


tisdag 9 december 2008

ÅRE... here we come!

I månader har äldsta sonen pratat om Åre.

-Mamma, ska vi aldrig mer åka till Åre?

-Jodå, men kanske inte i år, lillbrorsan är ju så liten.

Men det är klart att ett brinnande skidintresse ska uppmuntras, trots min egen längtan har jag dock hela hösten hävdat: "inte i år, det är så dyrt också". Men då mannen slutligen föreslog att bara jag och sonen skulle åka, orkade jag naturligtvis inte stå emot längre. Alltså, vi ska till Åre, jiiiiiippiiiiii!

Jag bokade en Ski Lodge mitt i backen, intill Kabinbanan, så att vi enkelt kan ta oss upp på Skutan. Vi drömmer... och längtar varje dag nu, jag och sonen. Sonen studerar dessutom pistkartan in i detalj, så han vet vilka pister han ska ta sig an då vi nått vårt mål 70 mil norrut. Det dröjer dock till första veckan i Mars innan det bär av.

Här kommer ett bildkollage från januari 2007:

Albin, nyss fyllda 4 år, hänger med i alla pister tack vare selen. Pappa håller i tyglarna.

En fantastiskt vy från mitten av Gästrappet. Den låga januarisolen skymtar bakom fjälltoppen.


Utsikt från Skutans topp.




Albin och morfar intill ett nedisat lifthus på Skutans topp.




Jag och mannen på toppen.





lördag 6 december 2008

Andra sidan flocken - ett mål på vägen är nått

Worker Boy har fått känna på fåren under några dagar, och jag är glad att se att han redan har tänt på dessa roliga varelser, som flyttar sig för honom. Först ville han bara jaga dem, men ganska snart förstod han, och ville ta sig till andra sidan flocken. Så det är bara att konstatera att första steget mot en fungerande vallhund är taget. Nu är det bara resten kvar... haha. Nåja, det tar sin tid, men här kommer i alla fall bildbeviset på att han har tänt:




Worker Boy 3 månader busvallar from Victoria Olsson on Vimeo.

Ps. De kommandon jag ger är till min vuxna vallhund, som är med och håller koll på läget.

fredag 5 december 2008

Vardagslyx...


Det finns massor av fördelar med att vara fårbonde. En är lyxen att kunna unna sig en bit kött av lamminnerfilé en helt vanlig fredagskväll. Eftersom vi ofta har frysen full av lammkött, tillagar vi då och då en festlig måltid, som vi njuter av i finrummet. Äldste sonen älskar att få duka fint, och att sedan äta av hemmagårdsköttet, en lyx vi alla njuter av. Att dessa underbara djur sedan håller våra betesmarker öppna, med blomstrande fauna och att deras ull är den bästa fiber som finns, är ju bara ett plus. För att inte tala om dessa underbara lammullsskin som våra får ger oss. Vem vill inte ge sin bebis den rogivande harmonin? Dessutom är det världens bästa stimulans för våra hundar, som dessutom hjälper oss i det dagliga arbetet med djuren. En sluten cirkel, som alla på gården gläds åt helt enkelt.

torsdag 4 december 2008

Rallybrudar


Ikväll tog jag och min äldste son en kväll för oss själva, som vi tillbringade på bio tillsammans. Vi bänkade oss med en enorm popcorn framför bioduken och såg Rallybrudar.







Äntligen en bra gjord film som utspelar sig i Vämland utan att förlöjliga värmlänningar och vränga till dialekten. Det här är bra och skildrar 60-talets landsbygd, så som det var. Och kan vara ännu idag, med bilmekanikern, lokalredaktören och servitrisen som alla känner varandra och som dessutom spelar i ett band tillsammans på helgerna i Fensbols Folkets Park. Härlig och trovärdig sextiotalsfeeling. Filmen skildrar också en levande bygd med levande människor som vill ägna sig åt konsten, men som hålls tillbaka och beskrivs som konstiga av omgivningen. En revolt tar sin början, lantisarna vill också bli nånting. I den här filmen är det framförallt kvinnorna som gör revolt genom att ta för sig på det mest manliga området som finns i värmlandsskogarna. Rally. Nostalgin flödar på duken genom alla gamla Volvo PV, Amazoner och Saab V4:or som spinner fram längs slingriga grusvägar. Det är Bergslagsrallyt och K.A.K Rally, och brudarna kör så det ryker. Detta utspelar sig under en tid då resultatet ännu hängde mest på föraren, istället för på plånboken och högteknologiska inställningar. En härlig nostalgifilm, som jag som rallyälskande värmlänning kommer att se om många gånger. Ett stort plus också för urvalet av skådespelare. Eva Röse var som klippt ock skuren för rollen.

Beroende...

...av Yoga. Denna fantastiska träningsform, som får en att må bra en stund. Yoga ger en stund för sig själv, där man kan fokusera på sig själv, där och då. Vem behöver inte det ibland?
Jag är något av en periodare vad det gäller Yoga, men just nu är jag inne i en yogande period, och jag njuter. När ryggen börjar värka vet jag att jag gjort för lite Yoga, den gör nämligen undervärk för ovan nämnda problem. Det är så otroligt skönt och avslappnade, samtidigt som det ger kroppen en riktig genomkörare vad det gäller både styrka och smidighet.

Som för många småbarnsföräldrar så är tiden en bristvara, så även för mig. Och av den anledningen har jag hittat det perfekta sättet att hinna med min yoga. Framför teven. Perfekt, har jag en halvtimme över rullar jag igång filmen, inga resor, inga tider att passa. Kan det bli mer avslappnat?
Anette Lefterow, min absoluta favorit vad det gäller Yogainstruktörer på film. Hennes filmer får en verkligen att slappna av, och skapar en närhet till henne som instruktör, trots teverutan emellan.

onsdag 3 december 2008

Leksaker överflödiga?

Äntligen ser det så där mysigt, juligt ut när man tittar ut genom fönstret. Precis som det ska göra i december. Det är bara att hoppas på att vädret håller i sig, för vi vill väl ha en vit jul? Självklart!!
Äldste sonen gjorde glädjeskutt och hoppade glatt i overallen när han skulle iväg till skolan i morse.

-Åh, då kan ju jag busa i snön idag, sa han och skyndade iväg till skolbussen.



Och under tiden roade sig lillebrorsan med andra saker...


...ja, det känns ju som om leksaker är överflödiga...


...att sitta i vedkorgen och leka plockepinn är mycket roligare!





Men efter förmiddagsluren ska han nog få tulta runt i snön lite :-)

måndag 1 december 2008

Mera bak i huset


Bakarglädjen smittade tydligen av sig till min man. Eller så kanske han är trött på allt surdegs och fullkorns bakande. För när han plockade fram mjöl och jäst, så blev det fluffigt, vita tekakor. Och jag kunde riktigt se hur det tindrade i hans ögon då han stolt knådade den släta och följsamma degklumpen.

Färdigknådad deg...

...inne i ugnen...


...färdigt resultat. Mums!!!

Visst är det härligt att baka bröd... och så gott! Och så slipper man ju alla tillsatser och kemikalier, man har rent mjöl i påsen så att säga, haha...

Ja, vi har i alla fall njutit att varma, nybakade tekakor här i familjen till kvällsmat. Det tackar vi far i huset för. Puss & Kram

Kolla in Vallhundsprovet

Min BC valp är en så kallad livmoderimport, vilket gör att han inte blir registrerad förrän modern avlagt godkänt vallhundprov. En prestation mamma Jeain nu klarat av under helgens tävlingar nere i Maglarp i Skåne.
För fyra månader sedan kom Jeain dräktig till Sverige från Skottland, och när man tänker på vad mycket denna tik gått igenom den senaste tiden (varit dräktig, tagit hand om valpar i 8 veckor, haft livmodersinflamation och tränat vallning), så blir man mycket imponerad över hennes fina insats och höga poäng. Här kommer bildbeviset av tävlingsinsaten:





Jeain blir Godkänd Vallhund from Kennel TheLook on Vimeo.


Och för er som inte vet hur ett vallhundsprov går till:
Föraren står vid startstolpen, och får inte lämna denna förrän hunden hämtat fåren och fört dem till föraren. På ett VP är hämtet 100 meter. Föraren skickar hunden, antingen höger eller vänster, och hunden ska då göra en fin båge runt fåren och lugnt driva dessa mot föraren och startstolpen, runda startstolpen för att sedan påbörja en fösning genom grindar. Hunden föser då fåren framför sig, medan föraren går bakom och styr hunden. När fåren passerat första grinden påbörjas drivningen. Föraren går då först med fåren efter sig och hunden längst bak, driver så genom nästa grindöppning, för att sedan fortsätta drivningen mot en fålla. Framme vid fållen skall föraren öppna grinden och låta hunden driva in fåren i fållan, stänga grinden för att sedan släppa in hunden, som lugnt och sansat ska ta kontroll över fåren inne i fållan och sedan lugnt driva ut dem ur fållan igen. Väl ute ska hunden ta kontroll över flocken igen. Provet är nu klart och hunden är förhoppningsvis godkänd.

Min treåriga tik har ännu inte klarat detta, något jag själv tror hon skulle ha gjort den här säsongen om hon inte brutit benet. Tidigt i höstas bröt min Kaylie benet under en skogspromenad, då hon halkade på en sten. Det blev operation och en natt på djursjukhus, för att sedan påbörja en lång rehabilitering, som pågår ännu. Hon får inte springa och absolut inte valla. Ibland har arbetet med djuren på gården krävt en hund, och då har jag använt henne försiktigt, genom att lägga henne och hålla fåren osv.
Denna olycka satte givetvis stopp för både Karin Söderberg-kurs och tävlingar som vi anmält oss till. Men vi får ta nya tag till våren, och nu har jag ju två hundar att träna med, så vi får väl se vem utav dem som blir godkänd först.