Vilken syster han har min BC valp

Kolla in Worker Boy's syrra, The Looks Quickly Enia, vad hon kan, bara 12 veckor gammal.


Enia 12veckor vallar from Kennel TheLook on Vimeo.

En mamma i kaos

Dagen började som vanligt med att lilleman vaknade före klockan ringde, inget konstigt med det. Men sen började kaoset. Äldste sonen var sjuk och skulle stanna hemma från skolan, än så länge lugnt, jag skulle bara leta upp telefonnummer till skolbussen och skolan för att ringa och meddela läget. Medan jag klär på mig hinner lillen krypa ut till teverummet, där får han tag på ett fullt saftglas och välter givetvis ut det över golvet. Suck, jaja, det var vårt eget fel som lämnade kvar det på bordet. Jag går in på toa för att ta av lillen den dyblöta pyjamasen och byta blöja, när jag plötsligt hör hunden börja skälla från nedervåningen. Något hon bara gör om det kommer någon (det bor en liten vakthund i min vallhund). Så rufsig i håret, klädd i smutsiga mysbyxor och linne och med lillen endast i förd blöja på armen, rusar jag ned för trappan. Det är sotaren som står och knackar. Shit, det hade jag helt glömt, så medan han går runt i hela huset och inspekterar muren (det var nämligen dags för besiktning), irrar jag runt som en galning och letar telefonnummer, samtidigt som jag försöker klä på lillen. Dessutom ska sotaren upp på vinden, trapputrymmet är fullt av diverse prylar som jag hastigt plockar undan och ber om ursäkt för röran.
– Jag hade totalt glömt att du skulle komma, ursäktar jag mig. Mitt i allt kaos står äldste sonen och oroar sig för sitt stökiga rum.
–Tror du han går in på mitt rum, det är så stökigt, säger han och tror att den främmande mannen ska besikta husets rum, inte skorstenen. Så finner jag telefonnummer, ringer buss och skola, sotaren lämnar oss och vi kan börja äta frukost. Men det är inte över...
Hundarna, som nu är i hundgården, börjar plötsligt skälla igen. Jag tittar ut, jo mycket riktigt, det kommer en telearbetare. Jag öppnar för honom. Han ska byta en ledning inne i fårhagen och undrar om jag kan dra ur strömmen till stängslet.
–Ja, jag ska bara lägga lillen först, säger jag. Det är nämligen en bit att gå till aggregatet.
- Nej, nej, det går nog bra ändå, jag går in genom grinden, svarar han. Men jag tror några får har rymt, fortsätter han och berättar att han sett lösa får på gården då han anlänt.
Hastigt blandar jag till välling, som jag ger lillen, klär på honom och lägger han i barnvagnen. Han somnar. Tack för det.
När jag kommer ner till fårhuset, där de båda baggarna bor, ser jag en forcerad grind och en vild bagge, som springer lös. Hunden hjälper mig att få honom tillbaka och håller vakt medan jag spikar fast grinden. Jag går sen upp på höloftet för att skotta ner hö till tackorna, bara för att upptäcka att baggen rymt igen då jag kommer ner. Tilläggas ska, att allt detta sker med publik, då telearbetaren har klättrat upp i en telefonstolpe och betraktar mitt kaotiska arbete med djuren. Jag suckar och låter bägge baggarna gå hos tackorna, och hoppas att de är färdigbetäckta av den rätte baggen. Och än har dagen bara börjat…

Emma - Mias dotter

Maria Eriksson har skrivit boken Emma, Mias dotter. Alltså boken om sin egen dotter, en sann historia som verkligen griper tag om känslorna. Ger en annan vinkling av böckerna Gömda, Asyl och Mias hemlighet, samt tar vid med en fortsättning där ovan nämnda böcker slutar.
Åter en gång får man stifta bekantskap med Mia och hennes familj, den här gången mest med hennes dotter Emma. Emma var, enligt böckerna, den som tog mest skada av livet på flykt från hennes egen far och hans landsmän som ville döda henne.
Den här gången får läsaren först en slags resumé av vad som hänt, genom Emmas huvud, och hur hon upplevde allt det tragiska som utspelar sig i Liza Marklunds Gömda och Asyl. Allt ur ett barns perspektiv. Sen, när man kanske tror att familjen äntligen hade fått det bra, brakar helvetet loss för Emma. Hon hatar sin mamma för att ha ljugit och hon hatar ”Mannen med de mörka ögonen”, som hon först som tonåring får veta att det är hennes egen far. Mannen som gjort det omöjligt för familjen att leva i Sverige. Det är en omtumlande och gripande sann historia som berättas, där hemskheterna avlöser varandra. Finns det ingen ände? Ska allt drabba denna familj? Tankar som hela tiden dyker upp medan jag läser. Det är ett miserabelt tonårsliv som väntar Emma, där hennes förhållande med Mr White, ett drogberoende, tycks vara det enda som betyder något för henne. Ända tills ett liv dyker upp, det enda som kan rädda Emmas eget liv.

I nattens tystnad

I nattens tystnad är en fristående roman av Margit Sandemo. Och som vanligt tar Sandemo mig som läsare med på ett spänningsfyllt äventyr, detta trots att bokens huvudkaraktär är en ganska torr och tråkig figur. Boken handlar om människans behov av ett samtal med en anonym röst, och om människans sätt att manipulera och utnyttja sitt tillstånd. Språket och handlingen är enkelt men intrigfyllt. Det enda som stör mitt läsande är de högtravande dialogerna, som jag antar är tänkta att skildra överklass, men som bara känns ditklistrade och onaturliga.
Berättelsen utspelar sig i en liten norsk stad där man får bekanta sig med en kvinna, Irina, som lider av kärlekssorg efter att ha blivit lämnad av sin man. En tämligen tråkig inledning, som ganska snart tar en helt ny och oväntad vändning. Sandemo skildrar på ett skickligt vis Irinas egen förändring och hur hennes självinsikt förändras genom att vrida och vända på karaktärerna, så att läsaren också upplever det Irina upplever. Det utlovas dödlig fara och spänning, spänning som kanske inte riktigt griper tag i mig som läsare, men som ändå får mig att fortsätta läsa. Helt klart läsvärd, men Sandemo kan egentligen bättre än så här.

Om man bara kunde tänka så här lite oftare

En sak i taget, en sak i taget.

Forcera inte, stressa inte, pressa inte.

En sak i taget.

Allt har sin tid och din tid kommer.

Låt saker sjunka in.

Landa.

Du måste inte prestera hela tiden.

Lita på dig själv och din förmåga.

Låt saker komma till dig.

En sak i taget, en sak i taget.

Saxat från en annan blogg. Tack för lånet!

Sån är jag... testa dig själv!

What Kind of Reader Are You? Your Result: Dedicated Reader You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more.
Literate Good Citizen
Fad Reader
Obsessive-Compulsive Bookworm
Book Snob
Non-Reader
What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz

Mig äger ingen

Åsa Linderborgs självbiografi Mig äger ingen tar mig med på en resa genom folkhemmets Sverige, till dess fall och fram till nu. Men den skildrar framförallt 70-talets stretande åsikter i klassamhället. Den beskriver ett arbetarhems iver att vara det svenska folkhemmet till lags, trots olikheterna, på ett klockrent och humoristiskt vis.
Det är miljöbeskrivningar och tidstypiska händelser, som kan ge vem som helst igenkänningskänslor. Men framförallt berör den med sin beskrivning av en liten flicka (Åsa Linderborg), som växer upp med en ensamstående, alkoholiserad far, som vid varje löningsutbetalning snabbt sätter sprätt på pengarna. Den berättar om industrialismens blomstrande tid, om metallarbetarnas trogna ström till och från fabriken i ett 70-talets Västerås.
Härdarmästare Leif Andersson är stolt över att vara metallarbetare, och han är stolt över sin lilla flicka, Åsa själv. Det är en unik relation som skildras, och jag kan inte bestämma mig för om jag tycker synd om flickan, eller inte. Det är minst sagt två sidor av Leif som skildras. Den ena, en svettig, smygsupande far, som lånar lall (pengar) av dottern för att kunna köpa mellanöl, och vars fotsvett dottern sniffar i sig varje morgon. Den andra, en ståtlig karl, som är stolt över att ha hyreshusets vackraste fönster och som charmar dagispersonalen.
Det är en fin berättelse, om kärlek, trots svåra förutsättningar. Om en man som är stolt över sitt arbete samtidigt som han hatar det. Om en man som tar dottern med till hennes farmor och farfar för en bit mat när lönen är slut och som låter fastern ta hand om smutstvätten. Han sköter inte sin egen hygien, men sköter istället hemmet pedantiskt, allt i dimman av en smygande alkoholism, och när mellanölet förbjuds 1977 blir det alltmer sprit för härdarmästaren, vilket till slut leder till den stolte arbetarens förfall.
Ja, det är en minst sagt omtumlande färd som denna historia tar mig med på. Det är gripande och självutlämnande, samtidigt som den målar upp en bild av en gemenskap som är få far-dotter relationer förunnat. Och som framförallt var ovanlig då, vilket naturligtvis ledde till en rädsla för ett utanförskap. När jag lägger igen pärmarna till denna bok, ser jag den som en öm kärleksförklaring till en far som gjorde sitt bästa, och som älskade sin dotter över allt annat.

Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd efter ett liv i bakfickan. Den har börjat ge efter lite i sömmarna och är tung, trots att den nästan är tom. I sedelfacket ligger ingenting, i myntfickan arton kronor och femtio öre. Bakom patientbrickan trängs ett checkhäfte från Nordbanken och ett medlemskort för Metall avdelning 20. Ett skrynkligt tidningsurklipp med statistik över Västerås Sportklubbs bandyframgångar, ett ensamt frimärke med kungen på. I ett av facken gömmer sig ett splitter nytt bankomatkort, inlindad i en lapp med ordet lall och en sifferkod. Det är 99 kronor på kontot. När pappa dog hade han elva dagar kvar till nästa a-kassa.
/Så börjar denna omtumlande läsning, som jag varmt rekommenderar.

Margit Sandemo

Kvinnan som kan skriva en bok på elva dagar... bara det en otrolig och fantastisk bedrift. Min absoluta favorit bland hennes ofantliga mängd utgivna böcker är naturligtvis Sagan om Isfolket. Läsning som jag omedelbart fastnade för och tyckte så mycket om att jag läste denna 47 böcker långa serie två gånger. Dock med några års mellanrum. Läs denna intervju av detta oerhörda författarskap.
Margit Sandemo äger ingen författarutbildning, och läser knappt några böcker alls, och kanske är det just detta faktum som gör henne så bra och opåverkad. Ja, hon bjuder i allafall på spänning, historia, relationsskildringar och ockult dramatik i en härlig blandning, böcker som knappt går att lägga ifrån sig. Och själv kallar hon sig för en simpel underhållningsförfattare. Ja...hon har ju bara sålt en sådär 36 miljoner exemplar.

Foto: Martin Argles

Proffsvallning

Okej, med risk för att vara aningen tjatig om vallhundar...men det är ju sååå kul!

Så här ser det ut när proffs jobbar. Det är Mosse Magnusson, rankad etta i landslaget, och hans Jim som gör ett IK2.

Valpinfo!

Idag har Worker Boy fått hälsa lite på fåren igen, och intresset för dem går inte att ta miste på. Jag passade även på att göra några lydnadsövningar med honom när fåren var i närheten. Lika bra att han lär sig från start att han ska lyda, även när dessa roliga varelser är i närheten. Inkallningen funkar, han lystrar på sitt namn och han satte sig faktiskt flera gånger när jag idag började träna in "sitt", och så förstår han "no" också, en förutsättning för att man ska lyckas med lydnaden. Ja... så mycket mer kan man väl inte begära av en nio veckor gammal valp. Jag är så nöjd med vår nye vän, och jag tror han gillar oss med :-) ...vi får i alla fall mängder av pussar och slick i öronen av honom.

Worker Boy 9 veckor.

Ett litet äventyr med en daggmask...

...så spännande!