söndag 13 april 2008

Det är vår...

Visst är det väl härligt med med vårens doftande lera och gräset som börjar grönska? Naturen står stilla med sina knoppar i väntan på den grönskande explosionen. Ja, en härlig tid ligger framför oss.
Sonen passade under gårdagen på att njuta av vårvädret... (blötsnö), men kul hade han i alla fall då han sladdade runt i leran på sin fyrhjuling och lervällingen fullkomligt dröp av honom. Meddelas kan, att maken fick klä av honom utomhus efter denna offroad-åkning. Men som sagt...kul hade han!

torsdag 10 april 2008

Det närmar sig...


...en färdig bok. Har precis skrivit ut mitt bokmanus på papper, känns fortfarande helt overkligt att jag verkligen är klar med grovjobbet. Nåväl, 2 år, 363 sidor, 88 535 ord, 512 111 tecken senare håller jag äntligen en pappersutskrift i min hand. Skrivaren tuggade på ett tag innan den fick ur sig alla sidor, och min son ställer sig för att se på den en stund innan han utbrister:
-Oj, har du skrivit en sån lång bok!





onsdag 9 april 2008

Bland troll och avloppsrör

Fjällvistelsen har förvisso mestadels bjudit på snöväder och blåst (spikväder), men det har naturligtvis inte hindrat oss från att njuta av våra skiddagar i Sälen. Trots ömmande muskler och snöyra har vi tappert varit pisterna trogna varenda dag. Och sonen, som har en viss förkärlek till offpist-åkning, har tagit mig med på många sköna skogsåk och härliga hopp. Men mycket lössnö och hoppande låter sig meddela sin tränande effekt, då träningsvärken i både ben och mage gett sig tillkänna.





























Trollen i Trollskogen hade mycket att berätta...och ugglor som hoade i skogen. -Men ugglor är väl inte vakna på dagen? undrar givetvis min son, då han hör en sådan bland trollen....


Resans vurpa stod svågern för, som bokstavligen dök ner i en två meter djup snödriva. Skidorna stod kvar med skidspetsarna i sidan av drivan, medan svågern flög ur dem och fullkomligt försvann ner i snön. Tyvärr så var jag inte snabb nog med kameran...



WC-pipen var en klar favorit för sonen, då farten accelererade alltmer desto längre ner i pipen man kom...

söndag 6 april 2008

Småspik på fjället


Jag och min äldste son har tagit oss till Sälenfjällen, för att tillbringa några sköna skiddagar tillsammans med min syster och hennes familj. Lagom till ankomsten började dock snön att falla, och det blev inte bättre. Efter några åk och en lunch i backen, så tilltog dessutom blåsten. Snön blev till småspikar mot ansiktet uppe på fjället, och därmed beslöt vi oss för att avsluta skidåkningen för dagen. Nu hoppas vi på att morgondagen bjuder på bättre skidväder, då det bär av mot trollen i Hundfjället i morgon...

lördag 5 april 2008

Smakprov!


Det blåaktiga skenet lyste över det handskrivna brevet. Det var skrivet med en gammaldags skrivstil, vilket fördröjde läsandet något. Men han var förhållandevis van vid det gammalmodiga sättet att skriva, då hans moster Ingrid använde sig av samma snirkliga bokstäver då hon skrev. Han hade med lätthet läst brevet då de hittat det i Signe Anderssons numera ödsliga hus. Nu stirrade skrivstilen svart emot honom av det blåa ljuset, och konturerna av fingertoppars fåror täckte innehållet på flera ställen.

Detta är ett lösryckt stycke ur mitt kriminalromanmanus, som jag kände för att dela med mig av. Någon som får mersmak?

fredag 4 april 2008

Barnmat i garaget...


Var med om en något udda upplevelse igår, då jag fick ta mig till garaget för att värma min sons barnmat. Vi var hos mina föräldrar för att fira min fars födelsedag. Och då min mor inte tillåter moderniteter som en microvågsugn i köket, så har min far låtit placera en sådan i garaget. Så när det var dags att värma minstingens mat, fick jag vackert knalla ut till garaget för att värma denna. Ja, mycket ska man vara med om...

torsdag 3 april 2008

Så stor han blivit

Min femåring har en lös tand! Den allra första lösa tanden. Det känns så stort...min lilla goa pojke har blivit så stor att han ska tappa sina mjölktänder. Jag bara undrar...vart tar tiden vägen?

En annan som blivit stor är hans morfar, som fyller år idag. Grattis säger vi till honom.

Grattis morfar på din dag!


Albin med sin morfar på Trysilfjället för några veckor sedan. Morfar körde bussen dit, och åkte sedan slalom med oss hela dagen.

onsdag 2 april 2008

Om och om och om igen...

Redigerar och korrekturläser mitt bokmanus en sista gång på skärm, innan det är dags för en utskrift á 352 sidor. Detta känns dock som ett evighetsarbete, då jag läser, skriver om...läser igen, ändrar lite till...måste läsa igen... Ja, så håller det på. Blir jag någonsin klar?

Stundande natten

av Carl-Henning Wijkmark och Augustprisbelönad 2007. Stundande natten är en skildring om döden och livets slutskede. Boken berättas ur huvudpersonens Hasses perspektiv, där vi får följa den dödssjuke skådespelarens sista tid i livet. Han ligger på sal 5 tillsammans med tre andra män. När dessa rumskamrater så slutligen dör ifrån honom är han ensam kvar med sina smärtor, trots detta är han hemligt förälskad i en utav sköterskorna på avdelningen.
Döden är naturligtvis ett återkommande tema i denna bok, och Hasses vakna tillstånd övergår alltmer i drömscenarion desto längre in i boken man kommer. Till slut har man som läsare svårt att avgöra vad som är dröm och verklighet, och jag antar att det är just den känslan som författaren vill förmedla. Som läsare väntar jag hela tiden på att Hasses död ska komma, naturligtvis är det nyfikenheten över vad som händer efter döden som skapar detta sug. Jag ska låta vara osagt hur boken slutar, att döden till slut inträffar är dock ett oundvikligt scenario.

2007 års Augustpris för årets svenska skönlitterära bok. Ur juryns motivering: "Människan kanske inte lurar döden, men Carl-Henning Wijkmark visar att litteraturen kan göra det."

tisdag 1 april 2008

Ytterligare barnmorskeinsatser...

Åter en gång har vi fått hjälpa ett lamm till världen. Idag var det min tur att vara ensam med barn, samt förlossning i fårhuset medan maken jobbade. En tacka hade legat med värkar hela natten, då jag i morse insåg att lammet inte skulle komma ut. Normalt så ska bakbenen komma först, men den här kom med huvudet före, vilket gjorde att det fastnade med frambenen. Jag fick till slut fram ett ben, som jag drog försiktigt i, innan jag fick fram det andra benet. Först då orkade tackan krysta ut lammet.
Både tackan och lammet mår nu bra!