Flyttar

.
Efter en lång bloggpaus börjar jag om på nytt och flyttar hit.

Träning i vinterhagen

Den senaste tiden har hundarna mest hjälpt till med det praktiska på gården. Det har inte blivit så mycket aktiv vallträning, utan mer hålla fåren medan vi utfodrar och hjälpa till vid klippningen m.m. Men nu har mannen plogat upp en plan på gärdet, så vi försiktigt kan smyga igång med träningen inför tävlingssäsong 2010. Tackorna är ju rätt så högdräktiga nu så vi tog det försiktigt, men jag tror både får och hundar njöt. Och fåren fick ju lite mer att röra sig på utomhus, det är ju inte så lätt för dem att pulsa i en halvmeter snö…

.

Vinternöje och Storslalom

Vi njuter av snö i massor, och kanske är det därför som det är glest mellan inläggen här på bloggen. Slalom, skridskor, längskidor, pulka, snöskottning… ja, det finns ju massor att göra. Hela helgen har i alla fall tillbringats i slalombacken. På lördag körde jag hårt med mina elever i skidskolan, där de gjorde stora framsteg som att åka lift och lära sig svänga. Eftermiddagen blev riktig mysig sen, då vi grillade korv och åkte ännu mer skidor. Min lilla tvååring är energisk i backen, det får inte gå för sakta…

Igår gick Lilla Världscupen kvaltävling i vår backe och stora grabben gjorde debut i riktiga tävlingssammanhang. Nog var det lite nerver som spökade, då han tappade humöret uppe vid start. Att vänta på sitt startnummer var definitivt inte roligt. Men desto roligare var det sen, då han fick ta emot pris i form av medalj och leksak. En tolfte plats bland åkarna i Värmland är inte fy skam, och då tävlade han ändå mot de som var två år äldre eftersom sjuåringarna inte hade en egen klass. Jo, mamma är stolt, över båda sina pojkar som gör framsteg i slalombacken.

Bilder från helgens tävling i storslalom:

Snart så...

…får vi spänna på oss skidorna igen. Vi ser fram emot skidsäsongen 2010, som kommer att inledas med Nyårsfirande i Trysilfjällen. Längtar… och utrustningen börjar komma på plats. Minstingen, vår lilla tvååring, provar utrustningen för första gången och knallade glatt omkring i sina märkliga nya skor.

Ser fram emot den nya säsongen med minnen från den förra. Se och njut:

Åre 2009 - en solig dag uppe på Skutan from Victoria Olsson

Höstplöjning i vinterskrud

Äntligen har det slutat regna och frusit på såpass att det gått att påbörja höstplöjningen. Det har varit en underbart frostig dag som bjudit på sol och minusgrader. Visst är det vackert?

.

Godkänd Vallhund

Jag måste börja med att be om ursäkt för min bloggstiltjé. Snart kommer jag att vara aktiv igen… det lovar jag. Hösten har varit hektisk och jag har helt enkelt inte haft tid. Men nu kan jag inte låta bli att dela med mig av denna glada nyhet.


Efter tre misslyckade försök har äntligen min Bordercolliehane blivit godkänd vallhund. Vi började träningen tidigt i våras, och han har egentligen varit klar länge trots sin ringa ålder på dryga året, men det är väl också hans låga ålder som ställt till det för oss på tävlingsbanorna. Han har rent utav inte varit mogen för den press en tävling innebär. Men igår begav vi oss till Dalarna och en liten by som heter Bråfors jag, min far och TheLook Quickly Worker Boy. Här är resultatet:

TheLook Quickly Worker blir Godkänd Vallhund - Bråfors 091205

.

Livspusslet

Tiden rusar. Jag har börjat arbeta och livspusslet är varje dags prövning. Tidiga mornar och hektiska kvällar, och sen är det bara att börja om nästa dag. Detta eviga pussel. Varför?

Min lilla älskling har hunnit bli två. Det känns bra, han fick två lugna år i sitt hem innan vardagshetsen drabbade honom. Men han har det bra. Sitter i soffan hos dagmamman och myser med sin vällingflaska om mornarna. Men… det borde vara i vår soffa… i mammas eller pappas knä…

Höstens solstråle har blivit 2 år

.

Grattis på 1-årsdagen

.

Foto: Nathalie Ädel

Idag blir han ett år vår minsting, The Looks Quickly Worker, som är en helt underbar vallhund. Han är en lekfull och tillgiven hund samtidigt som han redan är en fullfjädrad arbetskamrat. Worker Boy tar arbetet med fåren på största allvar och älskar nya utmaningar i träningshagen. Hans grund för vallningen sitter som ett smäck, han har fina utgångar, stannar bra och har bra djurkänsla. För någon vecka sedan började vi träna delningar, en uppgift han älskar och fattade omedelbart vad det gick ut på. Boy är koncentrerad och mjuk i sin vallning, samtidigt som han har ett bra tryck och kan sätta sprätt på de trögaste får. Vi känner oss redo att starta VP i Malung i september, där vi också kommer att starta IK1. En ettåring med framtiden framför sig, det känns som om vi skulle kunna gå långt tillsammans jag och min Worker Boy.

.

Godkänd vallhund och seger

Äntligen… klarade jag och min Bordercollietik vallhundsprovet, och Kaylie kan därmed titulera sig Godkänd vallhund. Men inte bara det… VI VANN också, av 13 startande ekipage.
Nervös som en galning var jag givetvis, men svärmor viskade i mitt öra att vara lugn och det gick ju vägen. Något krokigt och hetsigt blev det, och med en hejdundrande fart in i fållan, men klarade det gjorde vi. Totalpoängen blev 75 varav 39 i hämtet. Och sen fick vi vår efterlängtade stämpel i stamtavlan och en guldmedalj om halsen. Tänka sig, det kunde jag aldrig tro att vi skulle gå och vinna, vilken bonus :-)


Här kommer bildbeviset. Tack snälla Anna för att du filmade!

Klinthults Kayleigh Godkänd vallhund

Ps. I morgon kör lillen VP - TheLooks Quickly Worker "Boy"

Jag och startstolpen

Och så stod vi där igen, vid startstolpen på ett Vallhundsprov. Förutsättningarna var bästa tänkbara, fint väder, lugna får och en perfekt bana. Vi var bättre förberedda än någonsin. Kayleigh kunde sina moment väl. Men hon har en svaghet, nämligen den att hon ibland balanserar upp fåren mot människorna som ställer ut dem istället för mot mig.
Jag står där, kroppen skakar och munnen är så torr att jag knappt får ljud i visselpipan. Tävlingsnerver, knappast. Jag skickar henne vänster, hon håller ut fint, sen… händer det som jag var mest rädd för. Hon viker in för tidigt, exakt klockan tolv mot en av utställarna. Och vad gör jag, jo jag börjar hysteriskt skrika vänster, ut, bort. Stackars hunden blir alldeles förtvivlad och struntar i fåren och springer tillbaka till mig. Och där tog det slut på det vallhundsprovet.
Så här i efterhand, nu när jag haft tid att tänka, kan jag bara konstatera att jag naturligtvis borde ha låtit henne fortsätta som hon gjorde. Visserligen skulle fåren ha sätt fart åt fel håll och vi hade fått en massa poängavdrag, men hon skulle ha rett ut det och fört fåren till mig ändå. Nåväl, nu ska här tränas hämt med en massa människor i fårhagen, för om två veckor kör vi igen. Skam den som ger sig :-)
.