Idag har vi åter en gång varit hos veterinären, för vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på. Det är många gånger nu, som vi rest de tolv milen för att ta två röntgenbilder på vallhundens ben. Men min älskade Kaylie, som bara väntar på att få börja arbeta igen, hennes ben är fortfarande inte läkt. Det såg visserligen mycket bättre ut den här gången, och hon har inte haltat på en dryg månad, men av någon anledning så läker benbrottet för sakta. Denna balansgång, benet ska belastas, men inte för mycket och inte för litet. Nåja, nu fick hon i alla fall tillåtelse att börja springa lite vid min sida, och gå sakta hos fåren, men det har hon fått gjort innan också, för att hennes rastlösa kropp ska få någon stimulans.
Men oj, vad hon längtar efter att få göra det här igen. Hennes livsuppgift.
Åh, jag vill ju komma igång och träna med henne, så vi kan få det där vallhundsprovet gjort, suck...
torsdag 29 januari 2009
Ännu inte friskförklarad
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppas hon blir bra blixtsnabbt så hon kan springa blixtsnabbt. Jobbigt när de inte kan göra det de är menade för.
SvaraRaderaHej där!
SvaraRaderaKaylie är så otroligt fin! Hoppas hon kan komma igång med träning och vallning snart. Förstår att hon längtar, och du också. Min Maggie håller tassarna för att Kaylies läkning går både snabbt och bra. Kram, Lina
skrivarlya.blogspot.com
Vilken fin hund du har! Verkligen jättesöt. Hoppas benet snart blir bra så att hon får springa av sig. Jag älskar djur, så mycket att de faktiskt har en central roll i den historia jag skriver på just nu...
SvaraRaderakram
Karina
Hej igen!
SvaraRaderaVi bodde i området Björnen om du vet var det är! Gissa om jag är avundsjuk på att ni ska till Åre om några veckor! Jag tror jag hänger på :)
Såg du mina bilder därifrån på min andra blogg? Annars, kolla minaprojekt.blogspot.com
kram
Karina