.
20 359 ord
116 798 tecken
17 kapitel
Shit, vad det flyter på nu! En riktigt läskig scen har nyligen utspelats i mitt arbetsrum. Jag har under den senaste timmen suttit och skrivit ett kapitel, som gav mig hårresning på armarna och hög puls. Det är så coolt, när historien tar mig med, när jag lever mig in så i mina egna, nyligen nedpräntade ord, så till den grad att jag måste stanna upp en stund för att pausa min inre film, men samtidigt så fruktansvärt härligt, när det flyter så lätt. Nu har spänningen i boken stigit en nivå, och det börjar att bli riktigt läskigt. Grymt, jag var kanske lite väl makaber i mitt senaste mord… men det är väl så det ska vara. Jag varvar ju med riktigt härliga scener emellanåt också :-) Jag måste få säga det igen… jäklar vad det är roligt att skriva deckare.
.
Hahaha...ja det är häfftigt att kunna leva sig in så i sin egna fantasi som växer fram i ett manus!
SvaraRaderaSjälv har jag gråtigt...av mina egna texter...hahaha galet det också men kan vi själva inte beröras så vet man ju inte om andra berörs :) Så det är nog ett bra tecken av att det kommer funka även på andra! :)
Kram och godkväll!
Tack :) Ja, det är ju det man önskar, att man ska kunna beröra sina läsare med massor av känslor... inklusive att sätta lite skräck i dem...haha. Men det borde ju vara så, att om man berörs själv när man sitter och skriver, så kanske den som sedan läser och blir berörd. Förhoppningsvis, det är ju i alla fall det man strävar efter.
SvaraRaderaKram
Victoria