Mitt 2008

Några dagar in på 2008 påbörjade jag mitt tjugonionde år. Ett intensivt år med en bebis, som utvecklats till en allt livligare liten unge för varje dag som gått. Det är både fantastiskt givande, samtidigt som det är energitömmande att få följa sitt barns första levnadsår. 2008 har varit ett år av sömnlösa nätter, men det har givit oss så oändligt mycket kärlek. Dels det lilla underverket, som så småningom utvecklat sin egen identitet och personlighet, och dels hans storebror, som inte bara utvecklats i sin roll som storebror, utan också tagit steget in i skolans värld.
Tillsammans med äldste sonen tillbringande jag många timmar i slalombacken under årets tre första månader, något som resulterade i att Albin vann sin första pokal i Slalom Cupen. Och skidor åkte vi ända in i vårslasket.
Under våren skrev jag sedan klart mitt livs första bokmanus. Min deckare. Och känslan, som fyllde mig då jag skrev de sista raderna på det 350 sidor långa manuset, går nästan inte att beskriva. Först lättnad, och sedan en stolthet, över att faktiskt ha klarat av att göra något som många går och drömmer om. Att skriva en bok. Det krävdes envishet, viljestyrka och tålamod. Och att mer eller mindre bli en eremit. En bok kräver oändligt många timmar i ensamhet, och då är det väl tur att jag inte är så social av mig.
Sommaren kom, och min lillasyster från USA kom och hälsade på under sommaren. Vi fick ett par härliga veckor tillsammans, då vi bland annat körde in höet och låg vid stranden. Sommaren var också fylld av intensiv vallträning med hunden, som skulle tävla i VP för att bli godkänd vallhund. Men olyckan var framme och Kaylie bröt benet i början av hösten, och därmed fick vallningen läggas på is.
Höstens stora händelse var naturligtvis sonens skolstart, och han trivs som fisken i vattnet i skolan. Sen kom nästa höjdpunkt, då vi fick ytterligare tillökning i familjen. Worker Boy kom till oss i slutet på oktober, en Bordercollie valp som är helt underbar. Han har utvecklats till en social familjehund och har redan visat stora framgångar i vallningen. Något som får mig att vänta extra på vallhundsåret 2009, ett år som förhoppningsvis ger mig två godkända vallhundar på gården. Och kanske vi hinner skaffa lite mer tävlingsmeriter i vallningen. Kaylie och Boy är goda vänner, leker och trivs med varandra liksom med barnen och vice versa. Vi är en lycklig familj, med två barn, två hundar, två katter och en massa får.
Nu återstår endast en dag av 2008. Några skidor har vi ännu inte hunnit med, men denna mellandag har vi tillbringat nere vid sjön. Isen var tjock och slät, vilket gav oss tillfälle att åka lite skridskor och grilla korv. En mysig familjeutflykt, som kan ses som ett fint avslut på det gångna året. Nu ser vi med hungrande iver fram emot ett nytt år, fyllt av nya påhitt och upptåg.

Gott nytt år allesammans...

...och ett riktigt lyckosamt 2009!