onsdag 10 december 2008

Ett nytt kapitel...


Sakta, sakta växer min andra deckare fram. Uppföljaren. Ibland går det flera veckor mellan mitt skrivande på den, och så plötsligt så sätter jag mig framför laptopen och ytterligare ett kapitel växer fram. Då känner jag mig nöjd med mig själv. I flera dagar kan jag gå omkring och må bra, för att jag kommit ytterligare en liten bit på vägen mot mitt mål. Däremellan så arbetas historien fram i mitt huvud, allra bäst när jag duschar av nån underlig anledning. Många idéer har nämligen kläckts just i duschen (kanske en av anledningarna till att jag tycker om att duscha länge). Ja, alla vi skrivande filurer har väl våra knep, när det gäller just skrivandet. Vad är ditt?


5 kommentarer:

  1. Spännande, vad heter din första deckare...går den köpa i bokhandeln, eller kanske låna på bibblan? Vad skriver du om nu? Många frågor men skulle vilja veta :D

    Jag skriver också på ett nytt bokmanus...fast det går så långt i mellan varven att jag måste läsa om allt innan jag kan skriva på nytt....och nu har jag kommit långt....men slutet är kvar.

    Ha en fin dag! Kram

    SvaraRadera
  2. Victoria! Du har en utmärkelse att hämta på min blogg! Ta den för den är till dig :)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Om jag ändå kommit så långt... jag går fortfarande och drömmer om att bli antagen. Manuset skrev jag klart i våras, och det valsar just nu runt hos olika förlag, med hopp om att någon vill ge ut min kriminalroman. Uppföljaren, som jag skriver på nu, började cirkulera i mitt huvudet redan under slutfasen av mitt första manus. Karaktärerna får liksom eget liv, och lever vidare i mitt huvud. Men tyvärr, inget på bibblan än... kanske nån gång, om jag har turen med mig.

    Vad skriver du på ? Jag höll på så där också, läste om och om, ändrade... läste...ändrade (just i deckare är det ju många trådar att hålla ordning på också), så jag vet inte hur många gånger jag läst mitt manus.
    Men vad härligt för dig att vara på sluttampen, då är det ju "bara" att klämma in slutspurten :-)

    Ha det gott!

    Ps. Tack för den fina utmärkelsen!

    SvaraRadera
  4. Det enda knepet jag har är att åka hem till Helsingborg och bli överfallen av alla känslor som kommer när jag går i min älskade hemstad.
    Lugn och ro fungerar också. Men det är det ju inte så mycket av :).

    SvaraRadera
  5. Oj, nu kom det ett knep till. Läsa läsa läsa! Får alltid idéer när jag läser :).

    SvaraRadera