En hel natt

För första gången på ett och ett halvt år vaknar jag av en egendomlig känsla. Det dröjer ett tag innan jag förstår. Det har börjat ljusna ute, och från barnsängen hörs ett mysigt jollrande. Är det sant? En hel natt utan barnskrik, en hel natt utan att ha varit uppe och letat nappar, utan en bebis som kryper runt, sparkar och drar mig i håret. Han har sovit hela natten, i sin egen säng. Och istället för att vakna av barnaskrik så har jag vaknat av ett härligt barnjoller, inte mitt i natten, utan på morgonen när det är dags att gå upp. Åh, låt det bara få fortsätta så nu.
.