Gott nytt år!

En härligt strålande sol har årets sista dag bjudit oss på, och vi passade på att njuta av den korta dagens soltimmar. Fåren letade sig ut ur fårhuset för att få lite solljus på sig, jag och Worker Boy tog tillfället i akt och busvallade lite. Vår lilla gosiga valp fyllde 4 månader igår!

GOTT NYTT ÅR!

Mitt 2008

Några dagar in på 2008 påbörjade jag mitt tjugonionde år. Ett intensivt år med en bebis, som utvecklats till en allt livligare liten unge för varje dag som gått. Det är både fantastiskt givande, samtidigt som det är energitömmande att få följa sitt barns första levnadsår. 2008 har varit ett år av sömnlösa nätter, men det har givit oss så oändligt mycket kärlek. Dels det lilla underverket, som så småningom utvecklat sin egen identitet och personlighet, och dels hans storebror, som inte bara utvecklats i sin roll som storebror, utan också tagit steget in i skolans värld.
Tillsammans med äldste sonen tillbringande jag många timmar i slalombacken under årets tre första månader, något som resulterade i att Albin vann sin första pokal i Slalom Cupen. Och skidor åkte vi ända in i vårslasket.
Under våren skrev jag sedan klart mitt livs första bokmanus. Min deckare. Och känslan, som fyllde mig då jag skrev de sista raderna på det 350 sidor långa manuset, går nästan inte att beskriva. Först lättnad, och sedan en stolthet, över att faktiskt ha klarat av att göra något som många går och drömmer om. Att skriva en bok. Det krävdes envishet, viljestyrka och tålamod. Och att mer eller mindre bli en eremit. En bok kräver oändligt många timmar i ensamhet, och då är det väl tur att jag inte är så social av mig.
Sommaren kom, och min lillasyster från USA kom och hälsade på under sommaren. Vi fick ett par härliga veckor tillsammans, då vi bland annat körde in höet och låg vid stranden. Sommaren var också fylld av intensiv vallträning med hunden, som skulle tävla i VP för att bli godkänd vallhund. Men olyckan var framme och Kaylie bröt benet i början av hösten, och därmed fick vallningen läggas på is.
Höstens stora händelse var naturligtvis sonens skolstart, och han trivs som fisken i vattnet i skolan. Sen kom nästa höjdpunkt, då vi fick ytterligare tillökning i familjen. Worker Boy kom till oss i slutet på oktober, en Bordercollie valp som är helt underbar. Han har utvecklats till en social familjehund och har redan visat stora framgångar i vallningen. Något som får mig att vänta extra på vallhundsåret 2009, ett år som förhoppningsvis ger mig två godkända vallhundar på gården. Och kanske vi hinner skaffa lite mer tävlingsmeriter i vallningen. Kaylie och Boy är goda vänner, leker och trivs med varandra liksom med barnen och vice versa. Vi är en lycklig familj, med två barn, två hundar, två katter och en massa får.
Nu återstår endast en dag av 2008. Några skidor har vi ännu inte hunnit med, men denna mellandag har vi tillbringat nere vid sjön. Isen var tjock och slät, vilket gav oss tillfälle att åka lite skridskor och grilla korv. En mysig familjeutflykt, som kan ses som ett fint avslut på det gångna året. Nu ser vi med hungrande iver fram emot ett nytt år, fyllt av nya påhitt och upptåg.

Gott nytt år allesammans...

...och ett riktigt lyckosamt 2009!

God Jul önskar jag alla mina läsare

Så här dagen före dopparedagen vill jag passa på att önska alla mina bloggläsare en riktigt God Jul, och önska er allesammans en riktigt skön julafton. Hoppas ni kan njuta av morgondagen och att julefriden infinner sig!

Medan vi i vår familj väntar på julaftonsmorgon ska vi klä julgranen tillsammans och göra lite mera julgodis medan vi dricker glögg och myser tillsammans. Snart kommer tomten... och fram till dess får ni njuta av Viktor Rydbergs klassiska dikt. Varsågoda...

Tomten

av Viktor Rydberg

Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr, grå mot den vita driva, tittar, som många vintrar förr, upp emot månens skiva, tittar mot skogen, där gran och fur drar kring gården sin dunkla mur, grubblar, fast ej det lär båta, över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta
nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta slår, som han plägar, inom kort slika spörjande tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen
korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsen; glömsk av sele och pisk och töm Pålle i stallet har ock en dröm: krubban han lutar över fylls av doftande klöver

Går till stängslet för lamm och får, ser, hur de sova där inne; går till hönsen, där tuppen står stolt på sin högsta pinne; Karo i hundbots halm mår gott, vaknar och viftar svansen smått, Karo sin tomte känner, de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se husbondfolket det kära, länge och väl han märkt, att de hålla hans flit i ära; barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små, ingen må det förtycka: det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder slumra som barn; men varifrån kommo de väl hit neder? Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrades, gick, men vart? Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft: där har han bo och fäste högt på skullen i höets doft, nära vid svalans näste; nu är väl svalans boning tom, men till våren med blad och blom kommer hon nog tillbaka, följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om månget ett färdeminne, intet likväl om gåtan, som rör sig i tomtens sinne. Genom en springa i ladans vägg lyser månen på gubbens skägg, strimman på skägget blänker, tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset, blott från fjärran av forsens fall höres helt sakta bruset. Tomten lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström, undrar, varthän den skall fara, undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.

Jämställdhet, jobb och julstämning

Medan jag suttit framför laptopen och knackat ner tangenter till mellandagarnas artiklar i lokaltidningen har mannen tagit hand om barnen, julstädat, strukit, bytt gardiner, tvättat, utfordrat djuren och bäddat rent i sängarna, samt bjudit mig på glögg och mandlar.
Så de feminister (bl a Hanne Kjöller) som hävdar att jämställdhet bara går ut på att dela föräldraförsäkringen lika, har enligt mig fel. Hur vuxna människor delar upp sina vardagssysslor är helt och hållet var och ens beslut, och inget som staten ska lägga sig i. En annan fråga som jag ställer mig är, varför feministerna kräver att männen ska vara delaktiga i så kallade ”kvinnosysslor”? Det är inte så ofta det vänds på. Det borde ju i så fall vara lika naturligt för kvinnorna att sätta på vinterdäcken, meka med bilen och renovera huset. Men om en kvinna gör något av ovan nämnda, så ses det ofta som en större prestation än om en man skulle ha gjort det. Varför?

Blir man lycklig?

Blir man lycklig av att nå sina drömmars mål och av att bada i pengar?

Efter gårdagens intervju med en musiker, som nått försäljningsrekord i Sverige flera gånger om, inser jag att man kanske inte blir lycklig av pengar (även om personen i fråga kanske tror att han är lycklig), visst underlättar dom, men vad ska man göra sen, när man kan göra vad man vill?
Nåja, ekonomin är en sak. Men drömmarna om att jobba med det man brinner för, vad händer med dom? Jag frågar vederbörande om grabbarna i bandet har sammankomster, där de träffs bara för att lira lite och ha kul tillsammans.
- Den tiden är förbi, får jag bara till svar. Och då undrar jag vart glädjen i musiken har tagit vägen. Då har det bara blivit ett jobb, visserligen ett mycket framgångsrikt sådant, men ändå. Har man då blivit så stor att man inte kan sänka sig till den nivå, att man bara kan sitta och lira för skojs skull?
Jag drar naturligtvis paralleller till skrivandet (en annan konstform). Om man lyckas som författare, om man når sina drömmars mål (som för mig visserligen inte sträcker sig längre än en utgiven bok just nu), och säljer miljoner exemplar. Blir skrivandet ett jobb, som bara måste göras då? Blir skrivandet tråkigt då?
Ursäkta, men jag kände mig nästan arg på mitt intervjuobjekt, som struntade i om utmärkelsen var en guld-, diamant- eller platinaskiva. Det spelade ingen roll, för han hade ändå så många och dessutom förvarande han dem i båtskjulet. Då anser jag att man tagit framgångarna för givna och för stort, när glädjen har försvunnit och bragderna inte betyder något längre. När man är så rastlös att man måste åka utomlands en gång i månaden, minst, för att man måste ha något att göra. Tiden har man köpt sig av obegränsad mängd tillgångar. För mig låter det bara tragiskt.

Mitt begär...

Ännu en dag fylld av arbete. Journalisten har varit i farten igen… massor av intervjuer, som just nu surrar i skallen. Imorn måste jag skriva två artiklar (hoppas lilleplutt sover sin förmiddagslur länge), innan jag ska iväg på ytterligare jobb, intervju med Vikingarna… eller åtminstone dess manager, det ni, haha! (jag måste göra research ikväll, känner att min kunskap om dessa svenska dansfavoriter inte är den bästa).


Oj, oj, jag blir alldeles rörd av ert intresse angående mitt bokmanus. Och ändå är jag så feg att berätta om processen, det är ju min lilla bebis, som är där ute i stora världen och prövar sina vingar. Historierna och deckarintrigerna kommer till mig hur lätt som helst, hade jag bara tiden att skriva så mycket som jag ville, skulle det inte vara några problem. Men jag kan ju inte låta bli att njuta av mina underbara pojkar heller :-) Samtidigt vill jag heller inte stressa fram historierna. Skriva kommer jag alltid att göra, det går inte att låta bli. Skrivklådan har alltid funnits, den visade sig som hastigast under högstadiet, för att sedan gå i ide. Runt 25 så blommade den okontrollerat upp igen, och det var då jag på allvar förstod att jag måste skriva. Det har alltså inte varit ett medvetet val, långtifrån, men jag antar att begär inte går att tygla :-) Det är mycket jag vill skriva om, det finns idéer till många romaner, som jag kommer att skriva, jag har ju hela livet på mig. Allt behöver inte ske just nu. Men lyckan just nu… vore såklart att det förlag, som just nu har min manusbunt i sin hand, vill trycka och ge ut min bebis…

Deckarkartan

Haha... hittade den här på bloggen Bokhora. Det betyder ju att mina deckarkaraktärers hemort fortfarande är oskriven om :-)

Observera att för Göteborg och Stockholm som är deckartäta städer, är nålarna utplacerade för att visa på stor mängd, snarare än exakt placering av varje deckarkaraktärs hemvist.
Följande författare är inlagda för tillfället: Mats Ahlstedt, Arne Dahl, Åke Edwardson, Kjell Eriksson, Ramona Fransson, Björn Hellberg, Anna Jansson, Mari Jungstedt, Mons Kallentoft, Catharina Kjellberg, Tove Klackenberg, Maria Lang, Åsa Larsson, Kristian Lundberg, Camilla Läckberg, Henning Mankell, Liza Marklund, Jonas Moström, Jan Mårtenson, Bodil Mårtensson, Håkan Nesser, Åsa Nilsonne, Leif GW Persson, Viveca Sten, Johan Theorin, Helene Tursten, Karin Wahlberg, Emma Vall, Hans-Olov Öberg, Håkan Östlundh.

Ett annat liv

av Augustprisvinnaren Per Olov Enqust. Efter att ha sett PO Enquist berätta om sin bok i Babel tog jag mig an denna drygt 500 sidors roman, som handlar om författarens liv. Men trots att det är en självbiografi, som visserligen då och då griper tag om mig, så har jag ändå känslan boken igenom av att författaren undviker att skriva om sig själv. Detta är ju ändå huvudsyftet med hans bok. Han beskriver sig själv i tredje person varierande med, pojken, han själv, honom, Enqusiten osv.
Ett annat liv handlar om författarens våndor i sin barndoms by, Hjoggböle i Norrland, där han endast 6 månader gammal blir faderslös och växer upp med en ensamstående, djupt religiös mor. En tro som ofrivilligt förföljer honom hela livet.
Han börjar skriva, och frågar sig själv varför, vart kom det ifrån? Han söker svar på frågor som kanske är omöjliga att få svar på. En gammal släkting som blev tokig ock skrev på väggarna, kom det från henne?
Boken fortsätter genom att skildra hans framgångar i världen och människorna i hans närhet, på olika platser i världen, från pojken till idrottaren, dramatikern, missbrukaren och till slut åter författaren. Allt utspelar sig medan en smygande alkoholism tar sin början, men även här har jag känslan av att han vill dölja den delen av sitt liv (fast ändå inte) för sina läsare, trots att han skrivit en bok om det. Men istället förmedlar han våndorna om att vara en skrivande person, som inte kan skriva, på ett mycket gripande och förståligt sätt.
Det var en intressant bok, som dock inte uppfyllde mina förväntningar. Men den gör mig absolut sugen på att läsa Kapten Nemos bibliotek.

Sitter bänkad...

...framför teven. Det är söndagkväll, vilket innebär Wallander på fyran. Trodde dock att jag skulle missa denna höjdpunkt ikväll eftersom jag jobbade. Som frilansande journalist får man rycka in lite då och då och närsomhelst, men puh, jag hann hem till nio. Hemligheten, som är kvällens film, pågår just nu, men jag passar på att blogga lite under nyheterna. Ha en bra kväll allesammans och en trevlig 3:e advent.

GW & Läckberg om att skriva deckare

Dessa två författare inspirerar mig i mitt deckarskrivande. Leffe är en skön personlighet och jag beundrar Läckbergs attityd, att hon vågar stå upp och vara stolt över vad hon gör, trots att vissa litteraturmänniskor tycker att deckare är andra klassens litteratur. Men uppenbarligen det som svenska folket allra helst läser.