Det känns bra. Bit för bit skriver jag om mitt deckarmanus. Utanför skiner solen och jag sitter som gjuten vid mitt worddokument. Kan inte slita mig. Det är så stärkande att se sin story ta en helt annan form, trots att innehållet är det samma. Jag gestaltar, lever mig in och blir ett med handlingen, som tog sin allra första början för tre år sedan. Jag har utvecklats, skrivandet har blivit ett med mig, och jag har gjort en upptäckt. Då, för tre år sedan, så kände jag inte mina romankaraktärer. Nu har jag levt med dem i tre år och skrivit så oändligt mycket mer om dem att de lever inuti mig. Och naturligtvis är det därför som det inte fanns något djup i dem då jag började min berättelse. Trots att jag arbetat mycket med texten innan, så var det bokförlagets inspirerande ord och förslag, som fick upp ögonen på mig. Och när jag påbörjade den totala omskrivningen, så insåg jag det uppenbara. Tack!.
Jisses vad det låter toppen Victoria. Hejja dig. Åh, det ska bli kul att läsa dina böcker sen. Jag ska personligen åka upp till dig och klappa får och få dem signerad ;). KRAM.
SvaraRaderaVilken häftig känsla! Jag känner också något liknande sedan redaktören sa åt mig att fördjupa karaktärerna. Nu när jag har börjat titta tillbaka i deras liv och sett vad det är som har format dem till de personer de är, har vi lärt känna varandra mycket bättre :)
SvaraRaderaDet ska bli sååå spännande att så småningom läsa din bok!
kram
Karina
Tant Brun: Tack snälla Sandra. Du är varmt välkommen :-) Och du, jag ser fram emot din diktsamling!
SvaraRaderaKarina: Visst är det häftigt. Och omskrivningen går så mycket smidigare än vad jag ställt in mig på. Jag är mer rationell än vid tidigare bearbetningar, jag skriver nytt och raderar stora mängder gammal text, vilket jag inte riktigt vågat tidigare. Nu jäklar ska det kännas nytt och fräscht när det kommer tillbaka till förlaget :-)
Och du, jag ser verkligen fram emot att få läsa din bok också!
Kram
Victoria