Bagge på vift...

Åter en gång har baggarna fått för sig att rymma. Då jag kom ned till fårhuset var grinden forcerad. En utav baggarna låg utanför hagen och idisslade lugnt, men den andre däremot, han var borta… Jag tog bägge hundarna med mig för att gå och leta efter honom, men förgäves. Jag ringer min man och säger att baggen har rymt (han är på jobbet). Då jag hör två skott avfyras i skogen tänker jag direkt, å nej nu sköt dom honom. Strax efteråt ser jag en skåpbil köra in på gården. Jaha, nu har någon jägare skjutit vår avelsbagge, tänker jag.
Men så var det inte. Däremot hade en man i grannbyn fått besök av vår "Sunnebässe", då han hade varit i skogen och huggit ved och plötsligt känt någon knuffa på honom. Efter att ha involverat ytterligare personer, lyckas flera män till slut få in baggen i en skåpbil för vidare färd mot en hundgård. Ingen vet vems baggen är ännu.

Männen i skåpbilen kommer emot mig i fårhagen, och undrar försiktigt om vi har får, och om vi eventuellt har en bagge som är borta.
-Jo, jag håller på att leta efter honom, svarar jag.
-Han sitter i hundgården hos mig, meddelar mannen och förklarar hela historien.
Samtidigt har en viss telefonkedja dragit igång på bygden, och strax efter att männen anlänt ringer min man och talar om att baggen sitter i en hundgård i grannbyn. Någon har ringt honom på jobbet och meddelat detta, varpå några arbetskamrater fått mycket roligt åt händelsen.
Gubben skyndar sig hem från jobbet (jag är ju ensam med barnen och kommer dessutom inte vidare överens med våra baggar), tar med sig koppel och vallhund för en promenad till grannbyn. Varifrån han sedan promenerar hem med ett får i koppel längs vägen. Det måste ju i alla fall ha sett ganska lustigt ut för förbipasserande.
Så just nu snickras det rymningsfritt fårhuset, och jag hoppas verkligen att det är slut på rymningar. För även om det då och då händer att fåren rymmer, så har de aldrig lämnat gården tidigare. Men så ser baggen också mycket sliten ut efter sin långpromenad idag.