lördag 9 augusti 2008

Ett hämt på banan - sen var det över...

Så stod vi där, laddade vid startstolpen. Regnet öste ner, en blixt blekade över fältet och åskan mullrade kraftigt. Och vi skulle precis starta vårt absolut första VP (vallhundprov), min hund och jag. Fåren uppenbarade sig på hämtningsplatsen 100 meter bort, alla stående åt olika håll, kanske skrämda av åskan som gick över nejden. Får brukar nämligen vanligtvis flocka sig och stå med nosen åt samma håll, men så gjorde inte vår vallgrupp på fem får.
Vi anlände tidigt till tävlingen, för att se de föregående ekipagen, som tävlade i IK1. Jag kände mig någotsånär lugn, tyckte Gotlandsfåren rörde sig tämligen lugnt och fint. Men så blev det då till sist vår tur. Kaylie var laddad, hade gjort några lydnadsövningar och hon var väl rastad. Mannen som tagit fram fåren gav oss tecken att det var klart att starta. Efter många avvägningar bestämde jag mig slutligen för att skicka hunden vänster, trots ett tydligt drag åt vänster hos fåren. Regnet smattrade i marken när jag visslade vänster. Hunden vek av fint och höll ut bra, men när hon hundra meter bort närmade sig fåren smet hon in alldeles för tätt bakom dem. Förödande. Fåren delade på sig och skenade åt vänster, vilket jag naturligtvis befarat. I ett sista försök att rädda situationen saktade jag in hunden och gav henne ett nytt vänsterkommando, men det var försent. Fåren hade kommit av banan och domaren (som satt torr under tak i bilen) tutade för att markera att jag var diskvalificerad. Synd, vi som var så laddade, men vi får ta nya tag i Tunarp i oktober. Innan dess ska jag gå en Karin Söderberg - kurs, där jag förhoppningsvis får tips om hur jag kan lära hunden att känna av sitt eget tryck på olika djur. Problemet är att mina egna får är så tröga, vilket naturligtvis lärt Kaylie att det inte är nödvändigt att hålla ut så mycket. Men eftersom hon ändå flankar bra, så borde det väl inte vara någon omöjlighet. Så nu återstår bara att träna vidare. Det är klart att en sån go och duktig vallare (som hon trots allt är) ska bli en godkänd vallhund.

4 kommentarer:

  1. Hej på er !!

    Det var spännande !! Du kommer nog att lyckas framöver...Det vikigaste är att hon klarar jobbet på hemma plan...

    Lycka till nästa gång och en jätte stor kram från oss i Klinthult !
    Mamma Gem och brorsan Wisp winkar !!

    SvaraRadera
  2. Japp, lycka till nästa gång! Håller med dig om att det är lite av en principsak att försöka få hundarna godkända. Kanske vi ses på nåt vp framöver? Vi ska eventuellt ge oss ut senare i höst och prova, vi också. Men fy sjutton så nervös jag kommer att vara då!

    SvaraRadera
  3. Tack båda två för era värmande ord :-)
    Kaylie har varit ute och jobbat idag, då vi har delat av lamm. Hon skötte sig perfekt, flankade bra och tog snyggt in djuren i fållan. Typiskt. Tänk om hon varit sån på vp. Men jag antar att även hon känner av nerverna. Och Lena, jag tycker absolut att du ska testa på ett vp under hösten. Även om man inte lyckas första gången, så är det absolut värt det för att få erfarenheten. Och ja, nervös till tusen är man, ja lovar...
    Angela: Kaylie viftar på svansen härifrån till mamma Gem och brorsan. Kram och slick i örat!

    SvaraRadera
  4. Hallå igen.
    Maila mig gärna genom att använda adressen på Flisans hemsida så kan vi prata mer träning. Jag är iofs väldigt mycket nybörjare på området men kan ändå försöka berätta lite om hur Cima tänker kring Flisan.

    SvaraRadera