Två år som ett äkta par...

...ja, för två år sedan idag sade vi ja tillvarandra, min man och jag. Även om vi hade många år tillsammans även före det, så var det ändå en mycket speciell dag. Den dag då vi blev man och hustru. Jag minns fortfarande hur jag på skakande ben vandrade kyrkgången fram, hand i hand med min blivande man och sonen som gick framför oss. Det var en fantastisk dag, som jag kommer att minnas hela livet. Och jag älskar fortfarande min man oändligt mycket.

Ett möte mellan två förälskade. Vi hade så kul längs den slingriga grusvägen i skogen, då vi åkte nedcabbat från kyrkan och stannade då och då för att fotografen såg ett perfekt motiv. Vi myste där i baksätet på bilen medan sonen fick sitta fram hos sin gudfar, som körde bilen.

Fotograf: Rune Johansson

.

Sommarens godis...

Detta ljuvliga bär, som är det godaste bär som finns. Så sött och syrligt på samma gång, och så vackert dessutom. Och ikväll har jag och sonen plockat några mjölkkannor fulla av just detta fantastiska bär, Hallonet. Synd bara att brännässlorna är dess nämsta vän, vilket kräver storstövlar och långbyxor där man grenar sig väg ibland snåren. Och farligt är, att börja äta av godiset medan man plockar. Det finns då en viss risk att det inte blir så mycket i kannan.
Sonen kallar vår bärträdgård för frukthallen, och i frukthallen har vi travat runt medan hunden jagat katten. Och tänk vad mycket vi hunnit samtala om, jag och sonen, medan vi blivit röda om fingrarna av bären och knotten har kliat i huvudet. Men roligt har vi haft...och här är resultatet!

Första hjälpen

Femåringen är inne på sin tredje vecka i simskolan, och idag var det livräddning och första hjälpen på schemat. Albin har pratat om en docka sedan simskolan drog igång, och idag förstod jag var det var han väntat så ivrigt på. Mun mot mun - dockan, såklart! Eleverna lyssnande flitigt på vad simläraren sa om olyckshändelser och hur man skulle bete sig om olyckan var framme. Och sedan fick alla testa att ge dockan konstgjord andning. Så spännande för barnen, och så otroligt bra att ge kunskapen redan vid fem års ålder.

Efter att andningen var avklarad fick barnen prova på att kasta i en livboj, och sedan skulle läraren visa hur man hjälpte en person i nöd upp på bryggan. Vattnet var kallt och eleverna stod huttrande på bryggan när läraren efterlyste en frivillig som hon kunde visa på. Och vem anmäler sig frivilligt? Jo naturligtvis min son, vattendjuret, som gärna badar obegränsat trots futtiga 18 grader i vattnet.

Dela av lammen - inte det lättaste...

Iförda sina cowboyhattar, gjorde sig killarna i familjen (utom lillen då förstås:-))redo att flytta får i helgen. Och Albin passade på att nypa sig några nymogna hallon innan det stora uppdraget: Nämligen att flytta alla tackor med lamm till en hage, för att sedan därifrån kunna dela av lammen. Flytten gick bra och hunden skötte sig bra då hon föste djuren över fälten.

Värre var det några dagar senare då vi skulle flytta tillbaka tackorna till samma hage och låta lammen gå kvar. Vanligtvis så brukar tackorna vara glada åt att bli av med de stora lammen, varför vi valde att flytta tackorna från lammen. Men icke, efter fem minuter kom alla sju tackorna vackert galopperande tillbaka till sina bäande lamm. Så vi gör väl ett nytt försök om ett par dar...antar jag!

Two weeks is such a short time

My dear little sister from America has visit me for two weeks. It's only been a year since I last met her, but it's been so great to spend time with her again. She usually lives in Pennsylvania, where she's in High School. I'm so happy that she decided to visit me during her summerbreak this year. But two weeks went by so fast, and it was already time for her to leave yesterday.
We have done lots of thing together like, seen the Royal Palace in Stockholm and, of course, has a lot of shopping been done in the capital of Sweden.

My sister also brought a friend, and both got to live the countrylife I'm living. They loved to pick wild strawberries that they thread on a straw of grass. A very typical and traditionell Swedish childhood, but so new and exciting for Americans. A piece of Swedish culture is brought over to the States :-)

Since the girls arrived during the inbringing period of hay, they got to be a part of that. During some hot and sunny days we did the hay on the farm, and the girls were happy to help out. They figured it was a lot of work though :-)

And, of course, another Swedish childhood tradition was brought home when we finished the haybringing by sleeping in the haybarn, surronded by the smell of fresh hay.