måndag 12 maj 2008

Jag och min visselpipa

För några veckor sedan mottog jag min Wilsonpipa på posten, en visselpipa för att ge min vallhund signaler när vi vallar får. Tidigare har jag bara använt mig av rösten i vallningen, men då detta sliter på stämbanden vid längre avstånd så ska jag nu öva in alla kommandon till visselsignaler istället. Men detta är inte bara, bara vill jag lova, till att börja med fick jag över huvud taget inte ljud i den. Men efter några veckors idogt övande börjar jag nu behärska pipans signaler och jag kan spela små
truddelutter på den (om man anstränger sig så tror jag att "Blinka lilla stjärna" och "Du ska inte tro det blir sommar" döljer sig bland mina toner). Nu har jag kommit till nästa moment, nämligen det att få hunden att lära om alla kommandon som visselsignaler, och då gäller det verkligen för mig att få till exakt samma ton varje gång. Vem sa något om att man måste vara musikalisk när man började med vallning??? Nåja, jag tycker mig ana att min vallhund har börjat förstå innebörden av den hårda, stränga ton som betyder stopp.
I övrigt så har tackor och lamm flyttats ut på sommarbete, och jag har därmed möjlighet att träna min hund på dem. Målet för den här sommaren är nämligen att få min goa Border-Collie godkänd vallhund, för detta krävs ett godkänt vallhundsprov. Vi håller tummarna (klorna) på att vi klarar detta i år!

2 kommentarer:

  1. Hittade in här när jag sökte på BC. Vilken trevlig blogg.

    Hahaha. Hade samma fundering som dig när det kom till visselpipan. Varför nämnde ingen den musikaliska biten?
    Jag körde med snålvarianten först. En visselpipa i plast. Den var ganska okej faktiskt. Tyvär fick min yngre BC tag på den en dag och då fanns inte den mer. (jädra drethund)
    Fick snabbt införskaffa en ny. Beställde den utan att veta hur den såg ut. Hmm, inte så intelligent kanske men den funkar ju. Vad är då felet på den? Jo, det finns inget hål för upphägning i den. Jag vill ju ha den i en 'snara' runt halsen så jag hittar den. Nu lägger jag den på nåt 'strategiskt' ställe ungefär en gång varannan vecka. Jag hittar den oftast enbart för att slarva bort den.

    SvaraRadera
  2. Hej! Har numera fått ordning på mina visselsignaler, fastän det kan bli mycket saliv i pipan ibland. Ska nog köpa en till, så man fort kan byta i hektiska lägen. Och en rem runt halsen känns som ett måste när man behöver släppa den för att fajtas med får emellanåt. Jag har inte testat något annat än Wilsonpipan, som jag är nöjd med. Men jag ska nog köpa budgetvarianten i plast till min son, då han vill lära sig valla.

    Kul att du gillar bloggen :-)

    SvaraRadera